Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Svart hår, bärnstensfärgade ögon…

    av

    Så såg hon ut, Emily Brontë, som skrev Svindlande höjder. Enligt ett porträtt som snart säljs på ett privat auktionshus.

  2. Tjejer som läser

    av

    Det finns en gåtfull länk mellan olika tavlor från olika epoker av historien från 1300talet och fram tills idag… alla föreställande flickor försjunkna i en bok. Men vad är det mystiska budskapet som förenar dem? Den här debuten av Katie Ward, Girl reading, verkar svår att motstå. Inte bara för att den kastar in läsaren i olika historiska epoker från 1700talets Amsterdam till 1910talets England och – med tanke på att det handlar om koder i tavlor – får en att tänka lite på DaVincikoden. Hursomhelst, det underliggandet temat iallafall för romanen verkar ha något att göra med frågan om ”kvinnlig frihetssträvan genom århundradena och den pågående debatten om äktenskapet som något åtråvärt eller bara en gyllene boja.” Läs mer om Girl, reading här.

  3. Den allvetande författaren

    av

    Ganska intressant att en sådan här mer hantverksmässig aspekt av skrivandet uppmärksammas på en kultursida. Det här med berättarperspektivet är en fråga som kommer upp ofta när man arbetar som lektör. Det allra vanligaste (och som jag brukar rekommendera eftersom det skapar närhet och förankring till den berättande rösten) är just det subjektiva, ”inifrånperspektivet” där historien berättas utifrån en viss karaktärs perspektiv. Det blir begränsningar på det sättet, men de flesta brukar lösa det med att skriva utifrån en rad olika karaktärer, ett perspektiv i taget. Den yttre, allvetande författaren som befinner sig lika nära eller långt ifrån alla karaktärer är vi inte så vana vid nuförtiden, men det var så de stora klassikerna skrevs med en annan sorts distans och mindre psykologiserande kan man väl säga. (Leo Tolstoy på bilden.)

  4. Vad är blott ett namn?

    av

    Ett namn kan vara väldigt mycket och det verkar till och med kunna avgöra om du får din bok utgiven eller ej. Denna luttrade författarinna av flera uppskattade böcker – Patricia O´Brien – insåg det när hennes nyskrivna manus The dressmaker ratades av förlaget (det visade sig senare bero på att hennes namn förknippades med lite svaga upplagesiffor). Hon försökte kränga den under ett annat namn, det lite mer ungdomligt klingande Kate Alcott, och vips blev boken antagen och gavs ut till strålande kritik. Det strategiska i valet av namn man tar sig som författare kommer tydligen alltid att vara aktuellt, precis som Jane Austen gav ut sina första romaner under pseudonymen A Lady, och Joanne Rowling skrev alla Harry Potter som det könsneutrala J K för att inte skrämma bort de unga manliga läsarna.

  5. Bestsellerns gåta

    av

    Här kan man läsa ännu en intressant understreckare, om en bok om bestsellerns historia, Une histoire des best-sellers av Frédéric Rouvillois. Att det inte finns något kardinalknep för att frambringa en kioskvältare är nog de flesta förläggare medvetna om… Det hela handlar om slumpen (manuset till Borta med vinden låg i en låda i flera år innan  författaren Margaret Mitchell fick för sig att det där kanske hon borde skicka iväg till ett förlag), och om tur, och om att litterära kvaliteter inte nödvändigtvis hänger ihop med en boks förmåga att sälja… istället är den där mystiska x-faktorn som gör att det blir storsuccé. Det här med varför en viss bok plötsligt blir storsäljare verkar svårt att förutse. Och vissa böcker passerar ganska obemärkta i vissa länder, för att bli megauppmärksammade och hamna överst på listorna, i andra.

  6. Förlagens vägar äro outgrundliga…

    av

    Många som skickar in manus till förlag får uppleva refuseringens nederlag, och kan även känna sig oförstående inför varför det blev nej. Lång tids slit mynnar ut i ett beslut eller utlåtande som kan tyckas som brutalt kortfattat, snopet, kryptiskt (”Manuset passar inte in i vår profil”) och kanske framför allt fruktansvärt åt helvete orättvi… trist. Att anlita en lektör innan man tar steget att skicka in manus till förlag kan därför vara att sätt att undvika onödiga misstag och ge det en ordentlig genomlysning av en oberoende part innan man låter ett förlag läsa. En lektör är dessutom aldrig kryptisk eller hemlighetsfull utan spelar med öppna kort och vinnlägger att vara så tydlig och konkret som möjligt om manusets styrkor och svagheter och vad som kanske hade kunnat göra bättre. Om man vill läsa mer om lektörens jobb kan man läsa den här intervjun med mig, på Debutanbloggen. (För övrigt en enormt matnyttig, innehållsrik resurs för alla aspirerande författare.)

    (Man kan också lyssna på detta roliga tänkta samtal mellan Astrid Lindgren och redaktören som dissade Pippi Långstrump; ”Jag refuserade Pippi”. Att besluten fattas på fullt så subjektiva grunder får man ju hoppas inte är fallet….)

  7. Läsarnas hemliga liv

    av

    It´s official. Att det säljs så många läsplattor (som Kindle) kommer sig enligt den här artikeln av att det är på dem vi gillar att läsa lättsmält genrelitteratur som skräck, romantiska rysare, paranormal romance och historisk fiction (eller som det kallas här; ”histfic”) och som dessutom är förföriskt lätt att ladda ner när man sitter och väntar på försenade tåg. Då kan man sitta på bussen eller t-banan eller i väntrummet och hänge sig åt snusk, sex, vampyrer, romantiska hjältinnor och varelser från andra planeter  –  utan att behöva oroa sig för vad andra tycker eftersom ingen ändå ser vad det är man läser. När det däremot gäller kvalitetslitteratur och böcker av prisbelönade författare köper vi gärna den inbundna pappersutgåvan och låter den stå på framträdande plats i bokhyllan…

  8. Spöklikt i vintertid

    av

    Fler spöken i kulturen. Eller kanske snarare om genren – skräckgenren men spökhistorier i synnerhet, varför de är otäcka eller varför inte. Och ganska mycket om hur denna trend börjar synas i nya böcker och filmer. Men också väldigt mycket om gamla klassiker som Titta inte nu (Don´t look now), The woman in black, M.R James och återuppståndna filmbolaget/förlaget House of Hammer. Mycket informativt, initierat och roligt samtal. Om man gillar sånt. Gör man det kanske det är en idé att skriva några spökhistorier till exempel i novellform och skicka till förlaget Mix, Bonniers digitala förlag som bara publicerar e-böcker, de letar författare och gillar genrer som skräck och fantasy.

  9. Novellen återuppstår!

    av

    Enligt många säkra källor. I takt med att diverse publikationer som publicerat noveller lämnat banan en efter en har denna genre sakta verkat dö ut, men nu har den spottat i nävarna och tagit sig tillbaka in på banan. Jag lägger märke till att det utlyses en hel del novelltävlingar som exempelvis i tidningen Skriva med jämna mellanrum, och också novellprojekt på nätet som Instant fiction som förekommit tidigare i denna blogg. Det korta formatet kräver stringens, tydlighet, språkkänsla och inte minst en bra idé. Och – att lyckas med en novell kan inspirera en att fortsätta att skriva en hel roman. Vill man testa att börja skriva i detta format rekommenderar jag kursen Författarverkstad Att skriva noveller på Falkens Författarskola, en kurs som ges i tre nivåer. Och den är på distans, så du kan gå den när du själv vill.