När den här skribenten fick sitt första exemplar av Mary Poppins blev hon svårt besviken… Hon var redan påverkad av Disneyfilmversionens övertydliga dramaturgi, illande technicolourpalett och överdrivna känslospråk. Boken Mary Poppins kändes tråkig, färglös och smått obegriplig i jämförelse. Här resonerar Erik Schüldt lite åt samma håll i samband med senaste Hobbitfilmatiseringen om vår sjunkande förmåga att känna förundran.  Idag är det många barn som först får sig en dundrande spektakulär 3Dupplevelse till livs, för att sedan bli besvikna när de ska läsa själva förlagan i bokform. Själv är jag lyckligt lottad som fick uppleva magin som uppstod under den första tefläckade läsningen av Min morbror trollkarlen när min fantasi började skapa egna bilder, och besparades det  over the top, ekande tomma mastodontfantasyspektaklet som var filmversionerna.  (Och som stod sig slätt i jämförelse med de tunna böckerna i vilket fall som helst.) Gå på 3Dbio är stort, gå till biblioteket är större. (Bilden ur filmen Saving Mr Banks med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som en mycket ogillande och tro fan det P. L Travers, författare till Mary Poppinsböckerna.)