Lös inte skrivkrampen genom att dra iväg till ett ödehus på landet, ett insnöat hotell eller någon annan plats där det bara är du och ditt skrivprojekt. Man ska sluta lägga för stor vikt vid sitt skrivande om man nu fastnat, och chilla, så löser sig allt skriver Laura Miller här om skrivkramp som fenomen och citerar boken Midnight Disease: The Drive to Write, Writer’s Block, and the Creative Brain. Knepet är alltså att skaffa sig ett större alternativt projekt (typ en husrenovering) och låtsas att det är mycket viktigare än ens halvfärdiga roman så löser sig krampen. Ju större vikt man lägger vid sitt romanprojekt – i den mening att man tror att en färdigskriven bok radikalt kommer att förändra hela ens liv och kanske en stor del av den civiliserade världen – desto mer benägen är man att drabbas av skrivkramp och blockeringar.
Åh, jag håller med. Förra året sökte och fick jag stipendium till två veckor i Aten för att skriva. Det var ungefär den tid som fattades mitt manus för att det skulle bli klart. Men det blev inte klart. Jag började med att vara sjuk och läsa tio böcker, bl a Anna-Karin Palms Målarens döttrar och var så imponerad av den att jag inte kunde skriva ett ord själv. Däremot har jag lust och inspiration de dagar då jag inte hinner sätta mig vid datorn.
Nu har jag börjat med att sluta skriva när det känns som bäst – då kommer jag upp tidigt nästa morgon och är ivrig att fortsätta.
Jag åker förmodligen inte bort för att skriva fler gånger. Hemma är bäst. Prestationsångesten ligger på en lägre nivå här i köket…