Den här lilla artikeln kastar ett nyanserande ljus över Jule Verne, som författaren ser som en teknikskeptisk, miljötänkande humanist, som förutsåg baksidan på tekniska landvinningar och vars idealland var Norge… Och staden av järn som jag kom ihåg var en sorts framtidsvision av Tyskland, ”Stahlstadt”, femtio år innan nazismen, en diktatur där den starkes rätt fick styra och där man främst sysslade med att tillverka kanoner. Detta i den lite okändare ”Begums 500 miljoner”.
-
5 svar till “Mer ljus på Jules”
Verne förutser också kolets begränsningar som energikälla och beskriver övergången till vätgassamhället (i L\’ile mysterieuse).
Det är bara våra politiker som är 150 år efter sin tid..
Det var väl snarare så att Verne var bitter efter att fransmännen förlorat kriget och skrev då en bok där fransmannen framställdes som god och tysken som ond.
Och här har du en ännu mera nyanserad artikel om Jules Verne som geniförklarad siare:
http://peterharold.wordpress.com/2010/08/16/aven-svd-missforstar-jules-verne
Hälsningar
Peter
Nåja, sådär riktigt original Jules Verne är den här romanen inte. Vernes förläggare hade köpt manuskriptet/rättigheterna av en engelsk förläggare, författaren var en i England boende fransman. Verne fick manuskriptet till överarbetning och det hela publicerades 1879, alltså ganska kort efter att Frankrike lidit ett förödande nederlag (ca. 150.000 döda) i det av Preussen/Bismarck provocerade kriget 1870-71. Romanen är fylld av (förståeligt) tyskhat och innehåller skrattretande klischéer vad beträffar tyskar (man äter kopiösa mängder surkål med korv och dricker stopvis öl). Samtidigt vältrar sig Verne i detaljerade tekniska beskrivningar av kanoner – en tydlig uppföljning av de på världsutställningen 1867 i Paris föreställda Krupp-kanonerna som gjorde ett enormt imponerande intryck på alla besökare. Jämför med nudagens flygutställningar i England, Paris och Berlin. Men det gläder mig mycket att se att någon Sverige också har intresse av ett \”titta över kanten på sopptallriken\” och gör sig en bild av tankegångarna hos människorna i den senare hälften av 1800-talet, avgörande för den katastrofala historiska händelseutveckliongen i det efterföljande århundradet. Ingen kan skildra det bättre – och mera fängslande – än Jules Verne, en av de mest samtida lästa författarna.
Med tanke på mina egna begränsade kunskaper i Jules Verneologi kan jag nog bara tillägga; I bow to the masters :).
/Jenny