En skribent i konservativa Daily Mail beklagar sig över dagens moderna romance och vill tillbaka till den gamla goda tiden när hjältarna inte var fullt så känsliga och kännande, och hjältinnorna inte bröt ihop vid minsta motgång. Inte hade du sett Jane Eyre “moaning over cocktails” över hur jobbigt det är att Mr Rochester har sin exfru inspärrad på vinden? (Ungefär; stå och beklaga sig på ett cocktailparty). Eller Elizabeth Bennett(“Stolthet och fördom”)  förtvivlat bläddra i självhjälpsböcker för att komma tillrätta med Mr Darcy…. gamla romanceveteranen Barbara Taylor Bradford håller med, och tycker att dagens hjältinnor är för lättkränkta, för självmedlidande och för mycket av offer. Hjältarna i sin tur saknar mod, styrka och hår på bröstet. Men överhuvudtaget verkar det handla om att moderniserade könsroller till viss del börjar märkas även i modern romance, där saker som skilsmässa, missfall och otrohet nu ska lösas genom terapi och inkännande manliga huvudpersoner, som enligt författaren helt enkelt är åt helvete för “touchy – feely” för att vara romantiska.  (Och dessutom ger en falsk bild av verkligheten, enligt en uppriktig manlig läsare.)  Av detta kommer det sig därför att unga kvinnliga läsare fortsätter att läsa traditionella Mills & Boone. Romance som genre verkar svår att uppdatera, ungefär som Melodifestivalen.