Eftersom det finns något magiskt med talet tre får jag lägga till en ytterligare karaktär inom facket ”mesiga kvinnokaraktärer”. Hela Nathalie Portmans karaktär Nina Sayers i Black swan handlar om att hon är alltför snäll, självutplånande och passiv trots omgivningens krävande eller rentav respektlösa behandling av henne (minns scenen när hon sitter kvar paralyserad och handlingsförlamad mittemot en gubbe på t-banan som onanerar inför henne) som ballerinakollegornas bitchigheter för att inte tala om balettchefens krav på att hon ska vara mer sexuellt utmanande. Det krävs en ganska avancerad metamorfos för att den allt mer skräckslagna Nina ska lyckas plocka fram den mer handlingskraftiga, uttrycksfulla, kraftfulla sida av sig själv ( i skepnad av den onda svandrottningen Odile) men även Nina dör på kuppen, med en glasskärva i magen, eller om det var en spegelskärva, vilket känns mer symboliskt.