Nu när många kvinnliga karaktärer är hjältinnor (som Katniss i The hunger games) är det dags att prata om antihjältinnorna. Alltså inte de intrigerande, infernaliska och lismande som Tea Sundler i Charlotte Löwenskiöld av Selma Lagerlöf eller de downright onda, makthungriga och mordiska (Madame de Villefort i Greven av Monte Christo) utan de totalt mesiga, passiva, hysteriska och hjälplösa. Den här artikeln i ämnet retar upp sig speciellt på Bella i Twilightserien men själv tänker jag mest på den hopplöst ultrakvinnliga och överspända Dora Spenlow i David Copperfield (när jag läste boken som mycket yngre fick jag intrycket av att hon svimmade av bara David sa ett ord till henne) och eftersom vi pratar film också, den nerviga och okontrollerat hysteriska officer Lambert i Alien som tycks helt förmögen att lägga band sina egna känslor av skräck och fasa vilket gör allting ännu värre för alla runt omkring henne, även om det knappt är möjligt. Kanske för att allt drama behöver iallafall ett minimum av handling och initiativ från sina karaktärer är de dock inte så många och de riskerar att dö en för tidig död, precis som både Dora och Lambert gör f ö.