måne

Enligt författaren Nabokov, han som skrev Lolita, är författarens roll treenig. Hen är lärare, berättare och magiker. Bara de allra största kan förena alla tre egenskaper men den allra viktigaste är att kunna förtrolla läsaren. (Alltså magikerrollen.) Det här kanske man kan överföra till det gamla hederliga visdomsordet om att vad läsaren tänker är inte så viktigt som vad de känner. (Fast han tycker tvärtom i och för sig för “lärdomen” står högre än berättelsen.) Men viktigast av allt är upplevelsen av att bli förd långt bort i fantasin till en annan verklighet, alltså förtrollad Tyvärr hittar jag inte ursprungscitatet men man kan botanisera fritt här.

To the storyteller we turn for entertainment, for mental excitement of the simplest kind, for emotional participation, for the pleasure of traveling in some remote region in space or time. A slightly different though not necessarily higher mind looks for the teacher in the writer. Propagandist, moralist, prophet — this is the rising sequence. We may go to the teacher not only for moral education but also for direct knowledge, for simple facts… Finally, and above all, a great writer is always a great enchanter, and it is here that we come to the really exciting part when we try to grasp the individual magic of his genius and to study the style, the imagery, the pattern of his novels or poems.