Det funkar inte, skriver Curtis Sittenfeldt i en rolig essä. Iallafall inte om man är kvinna. Att skriva sig till ett dejtingliv verkar fungera bättre om man är man, inser Sittenfeldt när hon börjar plugga och träffar alla killar som skriver eller tänker skriva en bok enbart i syfte att få ligga eller träffa tjejer, i synnerhet ”babes”.  (Som i ”I´m only in it for the babes”). Att manliga författare blir lite av rockstjärnor inser hon när ett gäng kvinnliga medstudenter håller på att storma huset på en föreläsning med svårtillgänglige depressive David Foster Wallace. Att bli med beundrande manliga groupies, kanske till och med babes, bara genom att skriva, verkar inte vara lika lätt för kvinnor på samma sätt – utom möjligtvis, möjligtvis för de som a) är väldigt vackra och/eller b)skriver väldigt mycket om sex.

Om man känner för att skriva – något, vad som helst, eller kanske en novell – så kan det vara en bra att idé att skriva utifrån en bild eller ett fotografi om inte annat för att sätta igång sig själv. Här finns en mängd foton uppladdade från fotografer som Diane Arbus och Mary Ellen Mark och en massa andra för mig okända. Till fotogallerierna…

Jag har verkligen funderat på det här hur författare med idétorka kan se till att vara fortsatt produktiva – det verkar finnas hur många sätt som helst. Som att ta ett klassiskt verk och ”uppdatera” det, som med Jane Austens böcker, eller ta karaktärerna  i en gammal känd bok (Stolthet och fördom) och skriv en ny bok om dem. (Men man måste väl ha rättigheterna på något sätt, av någon, även om författaren är död.) Överta en känd karaktär (James Bond), och skriv din egen fortsättning. Eller – dyk ner i en karaktärs tidigare liv, innan vi fick följa denna i roman- eller filmform, och skriv förhistorien, the prequel, som i The Carrie diaries om Carrie Bradshaws tonår. Nu har Stephen King kommit på ett till, han skriver en fortsättning på The Shining där vi får följa huvudpersonen, Danny, som väl var tio ungefär när det begav sig, som medelålders man, fortfarande synsk och säkert med en hel del jobbiga barndomsminnen, i The sleep doctor. Här kan man se King berätta om projektet.

Det verkar som att läsarnas kärlek till chiclit börjar svalna, att döma av de spektakulära fallen i försäljningssiffor för genren den senaste tiden. Många ogillade dessutom termen från början och ser den som nedlåtande – som jag tagit upp här förut så ges många böcker av kvinnliga författare onödigt feminina romantiska omslag som inte motsvarar innehållet överhuvudtaget. Andra tycker att problemet varit att för många böcker dykt upp på hyllorna som inte hållit måttet, böcker som egentligen bara är ”Mills & Boone with a Wonderbra” . Nej nu vill vi läsa mer tvetydiga, mörka, komplexa böcker med fantasyinslag, som Erin Morgensterns The night cirkus.