Speciellt inom genredrama – deckare, skräck, fantasy men även romance – hänger en hel del av storyns dynamik på företrädaren för den ”mörka” sidan. På samma sätt kan protagonisten kännas otacksam att skapa eftersom hon/han lätt blir anonym, genomskinlig, utan utmärkande drag – den hyggliga, igenkännliga typen med mänskliga fel och brister som alla ska kunna identifiera sig. Det är dock antagonisten som skapar draget, drivet – antagonisten är karaktären som har en agenda, medan protagonisten oftast är där mest för att reagera på det . Ju mer diabolisk, förslagen, motiverad, uppfinningsrik och helt j-a galen antagonist desto mer spännande story, desto fler utmaningar för huvudpersonen. En bra antagonist blir därför ibland den mer minnesvärda karaktären, eller som en besökare på Skräck- och sci-fimässan i Göteborg i helgen uttryckte det så fint; ”Alla gillar skurkarna och de onda”.