Här funderas det lite över om man själv som författare kan köra några tester för att kolla om ens manus håller måttet. Det är inte helt lätt, konstaterar författaren A L Kennedy, eftersom det är svårt att vara objektiv inför sitt eget verk. Det känns oftast lättare att lämna bort manuset till någon som är det, som en lektör, som kan ge en klinisk diagnos. De flesta manus jag får i min hand i egenskap av lektör/författarcoach brukar jag ordinera någon typ av näringslösning eller intravenöst dropp; de behöver lite boost, lite mer kött på benen och utfyllnad kanske för att de ofta hamnar hos mig när de är små och späda. Vissa får man gå in och rent kirurgisk operera på, skära och ta bort. Andra behöver en lugnande tablett, men de allra flesta brukar jag rekommendera något uppiggande för att öka energin, flödet, framåtrörelsen och stärka blodomloppet.

En sak som Kennedy tycker stärker författarens förmåga att vara objektiv är att byta medium för manuset. Bara genom att skriva ut det och läsa det från pappret kan få en att inse att det som såg så bra ut på skärmen visar sig vara totalförvirrat skräp. Och ett ytterligare test är att läsa manuset högt, helst för någon annan. Logiska luckor, haltande språk, allmänna oklarheter – det blir aldrig så hårresande uppenbart som då.