Neil Gaiman presenterar sina favoritmyter, såväl från de nordiska mytologin som kristen lära (Jesus). Myter ser han som ett sätt att ”förstå tillvaron”. Kanske tänker vi inte på att när vi skapar en litterär karaktär som till exempel en sexgalen förförerskan vars roll är att bli ett hot mot familjebildning och äktenskap så har hon en flertusenårig litterär urmoder som heter Lilith (som f ö vägrade ligga underst när Adam ville ha äktenskapliga förbindelser med henne) och som förekom i Gamla testamentet. Mytologiska figurer kan ha tidlöst mänskliga drag som resonerar med oss än i dag, svagheter och brister. Här kan man förresten läsa en recension av Gaimans senaste roman för vuxna; The ocean at the end of the lane.
-
4 svar till “Mytologiskt med Neil”
Det finns inte så mycket om Litlith i Gamla Testamentet, vad jag förstår, och det är omtvistat om det handlar om Lilith. Däremot finns det mycket i judiska och andra myter.
Jag har inte läst något av Neil Gaiman, men är väldigt nyfiken. Var ska man börja?
Tack för upplysningen Monica. Det stämmer att hon förekommer som mytologiskt väsen i de judiska skrifterna som Midrasch, och dök upp första gången i GT, men då som namnet på ett djur… När det gäller Neil Gaiman tycker jag Coraline och Neverwhere är bra, och såklart the Graveyard song. Har inte läst hans vuxenböcker ärligt talat!
The Graveyard Book inte the Graveyard song … Dessutom är Neverwhere en av hans vuxenböcker.
Min favorit är nog American Gods.
Hej Ann. Vet inte vem som bestämmer vad som räknas som vuxenböcker. Neverwhere kan väl läsas av alla åldrar även barn och unga.