Frågan är om man kan bli kär i en litterär karaktär – jag tror det, det lika mycket som man kan hata en. Författaren Jay McInerney skriver om olika Jane Austenhjältinnor han varit kär i. Han började med Elizabeth Bennett i “Stolthet och fördom” mest eftersom hon påminner honom om hans dåvarande flickvän och övergår i takt med att han mognar lite mer och blir äldre med Emma Woodhouse och på äldre da´r får han upp ögonen för den mer observerande, nedtonade Fanny Price i ”Mansfield Park”. Det intressantaste i McInerneys text är kanske hur bokhjältinnorna påverkar hans syn på de flickvänner han har under tiden, att han inte kan låta bli att jämföra eller se karaktärsdrag i de verkliga personerna som han läst om i böckerna. Samtidigt kan man säga att han lär sig om det kvinnliga psyket i hög grad genom att läsa Jane Austen. Att han känner sig väldigt väl förtrogen med dem alla – faktiskt lite som någon som ser tillbaka på tidigare relationer – visar artikeln.
-
4 svar till “Litterära relationer”
Visst är det så. Det finns otaliga hjältar man fastnat för. Min hjälte alla kategorier härstammar från en bok jag inte törs läsa i vuxen ålder av rädsla för att den skall vara banal. Jag var tolv eller tretton när Sir Percy Blackeney alias Röda Nejlikan vandrade in i mitt känsloliv. Han var nära att petas av Heatcliff men höll sig fast. Kan det vara så att den man först hittar och tar till sig alltid finns kvar?
Jag tror det, man är mer \”impressionable\” i en viss ålder, och speciellt som yngre. Men Röda Nejlikan behöver du inte oroa dig över, jag läste om \”Hennes hämnd\” för ett tag sedan och den höll på alla håll och kanter!/Jenny
Jag brukar säga till tonårskillar när vi gör skolbesök att det är bra att läsa det de ibland föraktfullt kallar \”tjejböcker\” – där kan ni lära er mycket om hur tjejer är och hurdana killar de vill ha. Det är rena läroboken för en kille som vill bli populär, brukar jag säga. De blir generade, men visst har jag rätt!
Ja absolut. Och det är överhuvudtaget synd att läsning i flera åldergrupper av pojkar bedöms som något \”tjejigt\”. //Jenny