Amerikanska skräck/fantasyförfattaren Dan Simmons är inte så uppmärksammad i Sverige, inte översatt till exempel, men lyckas fömedla något väldigt obehagligt i allt han skriver, som nu senast i spökhistorien ”A winter haunting” och det är inget jag rekommenderar för känsliga, lättsuggererade personer som till exempel jag själv. Men boken är en studie i hur man maximerar förutsättningarna för en riktigt ruggig historia: Huvudpersonen lider av kronisk sömnbrist. Huvudpersonen sörjer sitt äktenskap och är deprimerad. Huvudpersonen bestämmer sig för att spendera vintern i en barndomsväns övergivna gamla hus i Mellanvästern. Övervåningen på huset är avstängt och har inte använts på decennier. Vintern kommer ovanligt tidigt just det här året. Huvudpersonen skriver och isolerar sig i det övergivna huset. Men på väg hem en sen kväll när snön börjat falla ser han ett svagt ljussken från ett av rummen på den tillbommade övervåningen…
Det låter riktigt ruggigt. Är avundsjuk på allt du hinner läsa! Men nu har jag läst ut C. Löwensköld och tänkte börja på en annan Selma, Löwenskölska ringen. Det är väl också en spökis? Har du läst den? Ses på söndag!
Hej
jag läste den för länge sedan, den är bra… Men jag tycker du ska läsa fortsättningen på C L – Anna Svärd, om du inte gjort det. Å En herrgårdssägen som är världen underbaraste.
En herrgårdssägen har jag läst 2 ggr och tårarna forsade…Den är helt ljuvlig.
Ja den är magisk och så sorglig, fast slutar lyckligt./Jenny i Limhamn
[…] – både vad gäller litteratur och film. Inte bara huset i “A winter haunting” på denna blogg. The Bramford i “Rosemarys baby”, huset i “Psycho” med dess typiska, gotiska siluett, och […]