Många som skickar in manus till förlag får uppleva refuseringens nederlag, och kan även känna sig oförstående inför varför det blev nej. Lång tids slit mynnar ut i ett beslut eller utlåtande som kan tyckas som brutalt kortfattat, snopet, kryptiskt (”Manuset passar inte in i vår profil”) och kanske framför allt fruktansvärt åt helvete orättvi… trist. Att anlita en lektör innan man tar steget att skicka in manus till förlag kan därför vara att sätt att undvika onödiga misstag och ge det en ordentlig genomlysning av en oberoende part innan man låter ett förlag läsa. En lektör är dessutom aldrig kryptisk eller hemlighetsfull utan spelar med öppna kort och vinnlägger att vara så tydlig och konkret som möjligt om manusets styrkor och svagheter och vad som kanske hade kunnat göra bättre. Om man vill läsa mer om lektörens jobb kan man läsa den här intervjun med mig, på Debutanbloggen. (För övrigt en enormt matnyttig, innehållsrik resurs för alla aspirerande författare.)
(Man kan också lyssna på detta roliga tänkta samtal mellan Astrid Lindgren och redaktören som dissade Pippi Långstrump; ”Jag refuserade Pippi”. Att besluten fattas på fullt så subjektiva grunder får man ju hoppas inte är fallet….)
Jag skulle aldrig skicka in ett manus till förlag igen utan att låta en lektör titta på det, tror jag.
Men en lektörsläsning ger en inget svar på varför man refuseras. Däremot är det ett utmärkt medel för att utvecklas i sitt skrivande. Ett villkor för att åtminstone slippa standardrefuseringarna så småningom.
Mitt förra manus fick bara standardrefuseringar och jag grubblade länge vad som var fel, tills jag äntligen fick en mer utförligt skriven refusering och då trillade polletten ned.
Min senaste manus fick sig en ordentlig lektörsomgång innan jag skickade till förlag, något som var väldigt lärorikt, kul men jobbigt samtidigt. Men sedan fick jag bara standardrefuseringar igen och jag är tillbaka på ruta ett.
Jag kan bara säga till mig själv att nästa manus ska bli ännu bättre. Man kan inte gå och grubbla i all evighet.
Det är så många faktorer som ska spela in tydligen – inte minst lite tur och tajming (och envishet.) Men jag brukat tänka på vad författaren och skrivläraren Sören Bondesson sagt; \”Ett bra manus kommer att hitta sin förläggare\”.
Jag hoppas innerligt att Sören Bondesson har rätt. Men jag tror också att det är en skrivarlärarklyscha, något som skrivarlärarna säger för att inte eleverna ska tappa modet. Toppmanusen hittar kanske sin förläggare. Men att bara vara bra räcker inte. Tror jag.