Lång artikel om Alexandre Dumas och dennes eventuelle spökskrivare Auguste Macquet med anledning av en ny film, ”L´Autre Dumas” (”Den andre Dumas”). Dumas som pouplär underhållningsförfattare var väl lite som en egen industri som regelbundet producerade nya avsnitt till sina långa följetongar – han hade anställda, assistenter och sekreterare som gjorde research, skrev rent och kokade kaffe… Man kan ju tänka sig hur folk suktade efter nästa avsnitt, utan andra förströelser som tv, internet eller ens radio. Och vilken underhållning sedan! ”Greven av Monte Cristo” är och förblir en av världens bästa böcker. Handlingstrådar som dyker upp igen efter trehundra sidor och trettio år för att få en avgörande, snillrik betydelse. Skendöda. Barnamord. Otrohet. Gravkammare. Kärlek. Pirater. Abbéer. Enligt filmen var Marquée ännu mer än så, han skrev enligt den stora delar av både “Greven av Monte Cristo” och “De tre musketörerna” och var således Alexandre Dumas egen spökskrivare. Kanske.
Håller med. \’Greven..\’ är helt perfekt. Och visst kunde Dumasindustrin det där med cliffar. Gillarde förresten teveserien med Depardieu i huvudrollen som Dantes. Suckar över de amerikanska varianterna som envisas med lyckliga slut. Snart får man säkert se min andra favorit bland kärlekshistorierna med lyckligt slut, fast den dagen Anna Karenina inte dör då skall jag jag bojkotta Hollywood.
Jag älskade ÄLSKADE De tre musketörerna – My Lady är fortfarande litteraturhistoriens underbaraste psykopat, vilken kvinna! Vem skrev Kameliadamen? Är det den yngre eller den äldre? Jag älskade hursomhelst Kameliadamen. Jisses vad man kunde skriva förr! Och Drottning Margot – en fenomenal bok!
Spännande! Jag älskar Greven av Monte Cristo – vilken passion, vilken hämnd. Så ska böcker vara som man bara vill dyka in i och stanna kvar!
Hej Ewa!
Ja Greven av Monte Cristo har allt. Jag får vällustrysningar bara jag tänker på den. Det finns inte en lös tråd som inte knyts ihop på slutet eller visar sig ha betydelse. Det mesta jag lärt mig om historieberättande, om dramaturgi, planteringar, överraskningseffekter och att UNDERHÅLLA LÄSARNA, kommer från den boken. (Och då har vi inte ens börjat prata om själva innehållet. Min favoritttråd är helt klart den om Madame de Villiers som försöker giftmörda samtliga i sin makes familj inklusive sin styvdotter Valentine för att hennes lille son ska få ärva allt. Och hur greven försänker Valetine i skendödhet för att lura madame de villiers, och avslöja henne… )
Jenny
Det var ju Alexandre som skrev Kameliadamen. Läste förresten ett kul kåseri av Kar de Mumma från 1939 i veckojournalen där han raljerade över Kameliadamen, han påstod att ifall den skrivits i modern tid (dvs1939) hade damen troligen inte dött och med största säkerhet gift sig med Armands far.
Jag är övertygad om att boken i så fall inte skulle blivit en klassiker.
Veckorjournalen från 1939 hade jag velat läsa! Jag tror Allers fanns på den tiden också. //Jenny