Äntligen verkar det finnas en bok om sjuttiotalets skräckfilm som är läsvärd – enligt eviga källan till bra boktips Laura Miller. Inte för att jag egentligen tycker att det ska behövas så mycket analys – politiska eller religiösa tolkningar verkar alltid så pretantiösa och som man ängsligt försöker hitta något som kan ge en föraktad, låg genre legitimitet. Men ändå roligt att läsa om skräckfilm i ett kulturellt och socialt perspektiv, om varför sjuttiotalets skräck blev så effektiv – för att den gjorde sig av med de logiska förklaringarna som dittills alltid ansetts nödvändiga enligt Miller. (”Det värsta av allt är skräcken för det okända” som H P Lovecraft sa.) Hur och varför den flyttade in från mögliga gravkammare och slott till förortens villor, närmsta sandstrand eller lägenheten bredvid. Den heter Shock value – the golden age of horror movies av Jason Zinoman.
Jag älskar skräck, tyvärr lider jag av att vara oerhört svår att skrämma i bokform. Jag är alldeles för analytisk. Men jag gillar miljöerna och överraskningseffekterna (dem hoppar jag i alla fall till för)…det jag blir rädd för är ofta de små sakerna som en glipa mellan två gardiner som i bildsekvensen tidigare varit slutna (Mannen från mallorca) En garderob med ett öga (Rebecca)
En bok jag kan rekommendera är Sarah Waters The little stranger, och den kan nog inte ens sortera under \”skräck\”- det är en av de få böcker som skrämt mig. Annars är det svårt att bli skrämd av läsning, det funkar så mycket bättre på film/Jenny