… blir man kanske av böcker som Fay Weldon tipsar om, som The haunting of Hill House (läst), The woman in black (läst) men också andra mer obskyra som The greater trumps där tarotkort spelar någon sorts roll, och ganska nya The house of leaves. Diskuterade spökhistorians typiska kvaliteter med andra deltagare på ett fint skrivretreat jag var på förra veckan (kan rekommenderas för alla som behöver dra sig undan för att jobba ordentligt med ett projekt under en period – vandrarhemmet där vi bodde hade sina egna spöken dessutom… ) En spökhistoria handlar om lågmäldhet, framkallandet av stämningar, atmosfär och framför allt känslor, ofta av det lite ödsligare slaget som melankoli, sorg, vemod och övergivenhet. Och ofta förekommer det ett eller flera barn knutna till handlingen, läs bara The small hand.