Extremt intressant artikel, eller kanske snarare översyn, av otäcka ljudeffekter på film. När man läser vilka klipp som valts ut – även av läsarna – blir det uppenbart vilken stor betydelse just ljuden har för skräckgenren. Då menar jag inte de höga skriken, utan de antydande, förebådande, oroande ljuden. De där som signalerar att något är fel, som aktiverar våra försvar, gör oss beredda att fly. Såklart lättare att åstakomma detta på film, men samma grepp använts ju även inom skräckgenren i böcker. Men då får man försöka skapa samma effekt med ord istället, genom att försätta läsaren i ett tillstånd av osäkerhet eller förvirring om vad som pågår. Det räcker med att bara läsa om ett oidentifierbart ljud i ett tomt hus för att jag ska känna obehag. Har till exempel svårt att glömma knackningarna på herrgården Hundreds Hall i Sarah Waters “The little stranger”… Eller de lite mer aggressiva knackningarna i “The haunting of Hill House”.