Man blir sugen på att liva upp bekantskapen med Jules Verne när man läser detta, minns barndomens bearbetade versioner av ”En världsomsegling under havet”, ”Den hemlighetsfulla ön” (skaparna av ”Lost” måste ha läst den några gånger), ”Tsarens kurir” som blev blind av att en glödgad svärdsklinga fördes mot hans ögon… Och fanns det inte en stad, helt gjord av järn? Började läsa om ”Till jordens medelpunkt” därför, inte bara lätt svindlande, flippad på det där sättet som fantasy och sci-fi kan vara men också ett tidsdokument över den sena artonhundratalsmänniskans fascination av teknik, nya vetenskaper, mätningar, undersökningar, jordens och hela tillvarons konstruktion. En vetgirighet som ju skulle leda till enorma förbättringar men också till globala katastrofer.