Läser en rolig avhandling om flickboken mellan 1945 och – 65 av Birgitta Theander. Själv var jag för ung för att hitta annat är kvarvarande rester på mitt lokala bibliotek (Lottaböckerna till exempel, men inte Kitty). Växte upp i en flod av s k “jeansprosa” med titlar som “Vart ska du gå? Ut.” “När någon bara sticker” och “Våren då allting hände”, påfallande ofta med teman som skolk, skilsmässa och OBSklasselever som hånglade och drack mellanöl i fritidsgårdens pingpongrum. Överhuvudtaget är författaren nöjd med bilden i de svenska flickböckerna av huvudpersonen som nyfiken, idealistisk, självständig och smart. I de svenska och norska spelar kärlek och relationer en stor roll. Inte alls i betydelsen att meningen med livet hänger på det, men oavsett utfall bidrar det till huvudpersonens utveckling och självkänsla. Det gäller att hitta både rätt i kärleken och odla egen yrkeskarriär och helst kunna kombinera dessa två i ett lyckat kamratäktenskap  – det handlar om att finna sin väg. Romantik förekommer dock nästan inte alls i de engelska flickböckerna. Däremot är de roliga! Humor och vitsighet (“wit”) toppar listan. Men de tyska… det är bara i de tyska flickböckerna som författaren vägrar ta huvudpersonens sida och uppmuntrar en nästan sadistisk tyglande av det egensinniga, frimodiga i hennes själ. Nej här ska det uppfostras till alla spår av självständighet är borta – helst av någon snygg ung  militär. Har flickan – huvudpersonen – ett älskat husdjur gillar han att ”uppfostra” det också. Inte bra. Man tänker på Alice Miller och den svarta pedagogiken… Hittade några andra länkar om flickböcker på Bokhora.se och i DN.

Åter till ämnet hur böcker påverkar en känslomässigt – den här gången vilka barnböcker som fortfarande får vuxna läsare av The Guardian att gråta. Djurtemat är ju genomgående, det är flera av kommantatorerna som tar upp böcker som ”Watership down” av Richard Adams (”Den långa flykten”) och överhuvudtaget alla böcker där man som läsare investerar känslomässigt i ett djur. Återseenden är också en stor grej. Återseende med djur framkallar kanske de mest obehärskade tårarna av allt! En del nämner faktiskt scenen i ”Lilla Marilla” när Monday, den trogne hunden som efter att ha väntat i flera år på sin husse på stationen, för första gången ser honom stiga av tåget. Däremot verkar inte vuxenromaner byggas kring en känslomässig relationen till ett djur på samma sätt. Överhuvudtaget är det här varför vi rörs av något väldigt spännande, men jag är rätt övertygad om att ju äldre man bli, desto mer lättrörd och påverkad. Att som barn läsa om andra barn är en sak, men som vuxen en helt annan. Vet inte om jag idag stått ut med att läsa om statarbarnens lidande i KullaGullaböckerna, om hur den inåtvände, blyge Johannis får stryk i skolan och blir sjuk och hur Gulla kastar sig över hans “lilla utmärglade kropp” för att få honom att stanna kvar i den här världen när han i feberdimmorna hör hur Himmelrikes klockor spela så lockande….

Eller Niklas… Pelle… och Helen. Ja man kan verkligen inte döpa karaktärerna i den svenska veckotidningsnovellen till vad som helst. Vill du lära dig mer om det här och många andra outtalade ”regler” för hur en slipsten ska dras så sitter jag inne med en del tips. Veckotidningsnoveller är verkligen ett vedertaget begrepp (snygg alliteration va?), lika förhånade och omhuldade som schlagerfestivalen. (Vet att det heter Melodifestivalen egentligen men jag gillar det äldre ordet mer.) Lite misskända också, som litterär genre. Men det handlar faktiskt om att lära sig ett hantverk och att skriva inom väldigt fasta, bestämda ramar. Man kanske har en skrivartalang men kan inte rikta denna eller åstakomma fungerande, avrundade texter. När man skriver för veckotidningar däremot har man ett fast mål, en fast form att följa och en definierad marknad. För måga är dessautom alla dessa ramar väldigt befriande för kreativiteten. Man slipper sitta framför datorn och fundera på vem, vad, hur, och varför? Hursomhelst nu på onsdag den femte maj håller jag, som skrivit väldigt många sådana här små historier de senaste åren och fått dem publicerade, en föreläsning i ämnet. Den äger rum på Falkens kulturhus, Studiefrämjandet, Falkgatan 7, Göteborg, klockan 18.00. Kom gärna dit och lär er mer och detta roliga sätt att tjäna pengar! För info och anmälan: 031-19 25 30 eller goteborg@studieframjandet.se