Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Håll dig till reglerna

    av

    romance böcker

    Jag repriserar ett gammalt inlägg om olika underavdelningar inom romancegenren; det är ett av de mest lästa inläggen på denna blogg och jag misstänker att svenska författare snart kommer att skriva romance och erotik så att tangentborden glöder, hoppas det.

    Att sätta sig in i vad som skiljer olika erotiska genrer åt är mer komplicerat än att läsa Krig och Fred. Skillnaden mellan romance och erotic romance är att i förstnämnda fallet träffas kärleksparet och sedan går handlingen ut på att de till slut ska få till det. Detta säger Tiffany Reisz, författaren till The siren. I erotic romance inleds relationen med sex och sedan handlar det om hur paret gradvis blir kära. Vill man ha en ordentlig genomgång av erotikgenrens olika subgenrer och kategorier kan man läsa här.

    In erotic romance, sex is necessary for plot and character development; without it the story wouldn’t make sense. To qualify as a romance, a book must have a Happily Ever After (HEA) for the two main characters. Erotica focuses on a single person’s sexual journey and doesn’t need to have an HEA.”

    Okej? Du behöver ingen HEA om du skriver erotik. Men erotik är inte samma sak som romantic erotica… eller jag menar erotic romance!

    Det finns erotic romanceeroticasexy romance, bara vanlig romance och på andra änden av skalan finns det ren porr. Alla dessa subgenrer utmärks av på vilket sätt sexet samspelar med intrigen och karaktärsskildringen. I sexy romance finns mycket sex som dock inte har att göra så mycket med resten av handlingen, i porrgenren är resten av handlingen är helt försumbar, det handlar bara om sex. Jag vet att många känner sig kallade att skriva just erotiska böcker så detta kanske kan vara bra att veta. Erotic romance typ Fifty shades of  Graypräglas av att sexet ingår som en elementär del i intrigen och karaktärernas utveckling, snarare än att vara ett nöje som karaktärerna ägnar sig åt när de inte är inbegripna i resten av handlingen. Att på detta sätt använda sex som drivkraft och motor för hela historien är vad som skiljer te x Fifty shades of Gray från resten. Och det är det man ska satsa på…

  2. Den strängaste lektören

    av

     

    penna

    En författare väger för och emot egenpublicering men bestämmer sig för att det trots allt slår högre att bli antagen av ett riktigt förlag. Orsakerna är förskottet, att han inte är typen som vill marknadsföra sig själv, och känslan av acceptans som det innebär att någon annan vill ge ut en. Men han tar också upp att han känner sig tryggare att jobba med förlagets egna redaktörer och lektörer eftersom dessa har ett ”vested interest” eller egenintresse av att boken blir så bra som möjligt. (Den ska ju trots allt betala även deras löner och hamnar på deras meritlista.) Men även vi frilansande lektörer och redaktörer har ett intresse i att boken blir så bra det bara är möjligt. En antagen bok är en fjäder i hatten, en ingång till nya uppdrag och bättre på anseendet. Även om det kan kännas tufft att läsa ett negativt utlåtande som känns petigt och där de gnälliga konstruktivt kritiska synpunkterna aldrig verkar ta slut så är det bättre för författaren än att få respons som är överseende, överslätande eller missar att vara tillräckligt djupgående – även om det känns bättre i stunden, frågan är om det får dig att utvecklas. Det enda dåliga utlåtandet är det som inte verkar ha gått på djupet med ditt manus eller tagit dig riktigt på allvar.

  3. Fattiga, ensamma och hungriga

    av

    oliver twist

    Det här som Jens Liljestrand tar upp har jag verkligen tänkt på själv. I takt med att samhället blivit mer jämlikt och barnens rättigheter stärkts har de riktigt grymma dramatiska konflikterna från klassiska romaner om barn gått förlorade, om barn som svalt, frös och arbetade som slavar i fabriker eller skeppades runt som små hushållsslavar och fick sova bland boskapen i ladgården. (Eller om det var överklassmiljöer; övergavs av sina föräldrar och skickades iväg på grymma internatskolor.) De som tror att äldre böcker hade ett idylliserande och förljuget perspektiv på barn har inte läst böcker som Sunnanäng, Den hemlighetsfulla trädgården, Anne på Grönkulla, Oliver Twist eller KullaGulla och förstått dåtida barns utsatta läge. Man kanske inte ska dra det så långt som att vi är på väg dit igen, men man undrar precis som Jens när accelererande klassklyftor, misär och barnfattigdom kommer att börja synas i böckerna.

    (Bilden från Roman Polanskis filmatisering av Oliver Twist.)

  4. Vi väntar på din första bok

    av

    bok

    Man kan inte få tillräckligt med goda råd om hur man får ihop sin första roman och dessa har jag snott skamlöst här. Råden går bland annat ut på att:

    – fundera på vilken din berättelse egentligen är? Testa din intrig genom att beskriva den med tre meningar. Att få ihop en roman handlar inte om att ge sig hän åt språkliga stilövningar utan att veta vad det hela egentligen handlar om.

    No matter how great it looks on the page, if it doesn’t move the story, leave it out.”

    – Lär dig hantverket för att kunna hantera själva skrivprocessen; gestaltning, dialog, olika berättarperspektiv. Kanske verkar som en självklarhet men alla förstår inte att teknik och hantverk är där för att förmedla det du vill till läsaren.

    Beskriv något på ett sätt att en blind person kan se det framför sig när du läser texten högt.

    – gör dina läsare delaktiga genom att få dem att förstå bokens inre logik och sammanhang. Hur skulle vi kunna tro på att greven av Monte Christo lyckas fly från fängelset på ön If, om inte författaren gett en övertygande bild om att det faktiskt är möjligt.

    Write not only what you know, but what your readers know.”‘

    – läs jättemycket, läs bra författare. Lär dig genom att försöka skriva likadant bara för att se hur de gjort.

  5. Kärlek börjar med bråk

    av

    meet cute

    Okej det här viktiga dramatiska momentet om man skriver till exempel romance eller feelgood har jag visserligen bloggat om förut. Ögonblicket när ditt kärlekspar har sitt första möte, det så kallade ”meet cute”, när de stöter ihop första gången i handlingen och vikten av att göra det minnesvärt. Men man får ju säga att ju besvärligare och kanske sämre detta möte går desto roligare får du när du sedan för huvudpersonerna vidare fram mot evig kärlek. Tänk När Harry mötte Sally och den grälsjuka bilresan som inledde deras (vad man hoppas) livslånga kärleksrelation. Drama handlar om karaktärernas förändring och börjar det hela med ögonblicklig förälskelse har de kanske ingen annanstans att ta vägen i sina karaktärskurvor än att ….  Ett annat minesvärt ”meet cute” är som sagt detta från Singin´ in the rain. Stumfilmskådepelaren Don råkar dimpa ner i aspirerande skådespelerskan Kathys bil, hon är föga imponerad av honom och för första gången möter kvinnotjusaren Don en kvinna som ger honom en ärlig spegling av vem han egentligen är. Och en stor del av handlingen går ut att för hans del övertyga henne om att han är värd henne.

  6. Textens rytm

    av

    noter

    Åh vilken bra analys  av Carl-Michael Edenborg av varför vissa böcker – ofta de lättsmälta, lättsäljande – är så oemotståndliga, trots att innehållet kanske inte är så originellt, trots att man känner genren allt för väl. Och om det inre motstånd som tornar upp sig hos läsaren inför en överarbetad, knölig och dödbakad text som bara vittnar om en författare som försöker alltför hårt… För det handlar om musikalitet, om hur texten flyter, om rytmen i dialogen och hur passagerna är konstruerade. Ja att det handlar väldigt mycket om rytm. Rytmen i en välskriven text som det svänger om drar med sig läsaren och blir lika medryckande, engagerande som vilken bra låt som helst. Oavsett ”genre”. En deckare av just Michael Connelly eller en Nora Robertsroman vad är det annat än litteraturens motsvarighet till dansbandsmusik?