… när man ändå bor såhär? Inte Thomas Hardy iallafall för han bodde i detta underbara hus och kunde skriva böcker som Borgmästaren i Casterbridge och Tess of the d´ubervilles utan att behöva söka inspiration från något annat håll än de vackra lantliga omgivningarna och husets lätt gotiska atmosfär. (Fast när man läser artikeln så framgår det att det inte är ett speciellt mysigt ställe. ) Äldre tiders författare eftersom de oftast tillhörde en klass som redan från början var bemedlad och inte behövde arbeta på fältet eller i fabriken, hade förstås denna fördel; de befann sig redan på herrgården, i prästgården eller på det där lantligt belägna country houset i natursköna omgivningar och behövde inte bekymra sig om att bädda sängen eller laga maten. Och fick man skrivkramp och hette Charlotte Brontë var det ju bara att öppna dörren och springa ut på den ödsliga, romantiska, vindblåsta heden… och hur många författare kan göra det idag?
-
5 svar till “Vem behöver dra på skrivarretreat…”
Men åh, vilket habegär man får…
iallafall bo-begär. Att ha verkar ju vara lite ett helvete att döma av Country House rescue.
Fast oceaner av tid kan vara riktigt skrivhämmande också. Lagom är nog bäst.+ att bi i ett sådant där hus.
Det är nog bäst att ha ett liv vid sidan om och inte bara ägna sig åt skrivandet. Typ en j-a massa ungar som Charles Dickens, han var ju superproduktiv för han måste försörja dem, och Jane Austen hade \”a busy social life\” och hon skrev också mycket.
Hmm…fördelar och nackdelar. En fördel med en j-a massa meck med ungar och deras göromål samt ovidkommande saker som ett yrke för att dra in pengar till räkningarna är att det faktiskt förser en med en himla massa nya uppslag. För att inte tala om hur produktivt det är att lyssna av tonårssnack. Två av min sons vänninor hade följande samtal;
– Ja ba…
– Nää
– Jo ba! Han ba, å så ba. Å vi ba!
– Nää!?
– Ja ba alltså.
Utifrån gester och så gissade jag mig till att något häpnadsväckande hade hänt kvällen innan när de varit på fest och detta tillsammans med en kille som är typ populär, en gissad översättning…
– Han kom fram till mig.
– Menar du det? Han!
– Jag nästan svimmade! Han sa hej, och det var fantastiskt. Sedan snackade vi.
– Menar du det?
– fattar du vilken tur jag hade?!
Fast detta skedde inte i närheten av ett såsnyggt hus som Hardy skrev i. Men vad hade hans tjänstefolk att komma med i jämförelse? 😉