… ska inte nojja över att de använder sig av Twitter, tycker den här brittiska författaren. Tydligen råder det delade meningar om hur klädsamt det är att twittra förbehållslöst om sina egna böcker, om recensioner (om de är bra) och om översvallande omdömen man fått från andra författare. Men det ska man inte bry sig om alltså. Som författare kan man ha både nytta och nöje av lite ytligt nätverkande i sociala medier; författare arbetar ensamma och lite stimulans från omvärlden är bara bra. (Hemingway och Viriginia Wolf hade kanske lagt självmordstankarna på hyllan om de gjort avbrott i skrivarvåndan med att länka till lite gulliga kattvideos då och då….) Förlagen som försöker kränga en bok uppskattar att få lite draghjälp genom att du twittrar om hur fantastisk boken är själv. Författare är av naturen marknadsförare av sig själva och om de inte får twittra om det så kommer de att prata sönder folk på fester om hur svår deras senaste bok var att skriva men att den nu finns som pocket och ska översättas till fyra språk.