En sak jag gillar med Daphne är att hon var en skräckförfattare av rang… Det var egentligen inte så mycket romance alls, för hennes del. Hon skrev ju novellen ”Don´t look now” som blev en av de värre/bättre skräckfilmer som gjorts, och ”Fåglarna” som regisserades av Alfred Hitchcock. Spänning är relativt svårt att skapa i en bok, men att skriva skräckinjagande är definitivt ännu svårare. Kanske är det lika bra att göra som Sarah Waters i ”The little stranger” som jag läste i somras. Den kände ganska oövernaturlig för att vara en spökhistoria, försökte egentligen aldrig fejkskrämmas med hjälp av de vanliga knepen och metoderna. Bara redogjorde för otäcka paranormala företeelser på ett realistiskt, nyktert, rationellt sätt. Man fick aldrig känslan av att färdas över den där gränsen in i en annan mer magisk verklighet. Man blev inte känslomässigt påverkad så mycket som intellektuellt nyfiken på vad ett sk ”spöke” egentligen är. Något i det undermedvetna som frigör sig och antar en egen form, en energi som lånar döda föremåls gestalt och ger dem liv… Ett annorlunda grepp av en författare som man fick intryck av inte själv tror på spöken och egentligen aldrig försökte vädja till ens eventuella tro på Andra sidan.
-
6 svar till “Spökrealistiskt”
\”Don\’t look now\” är nog en av de kusligaste filmer jag sett. Så vacker med en särskild stämning som känns nästan unik för den filmen. Hade ingen aning om att det var Daphnes historia. Den måste jag försöka hinna med att läsa 🙂 Vissa scener har verkligen etsat sig fast, fast det var längesedan jag såg den.
Hej Anna
Novellen är kuslig men det är klart fall av \”filmen är BÄTTRE än boken/novellen\”. Det finns en stämning i filmen som är oförliknelig så när jag läste novellen blev jag nästan besviken. Men hon har skrivit många andra spök- och övernaturliga historier, som i \”The breaking point\”. //Jenny
Jag blir skrämd av det där subtila. Det är enklare på film, tror jag. Det finns en scen i Rebecca med ett öga i en dörröppning som satt kvar i mig länge. Samma sak finns i Widebergs \’Mannen på taket\’, ett par gardiner som på ena bilden är tätt samman och på nästa har ett större mellanrum. Kan skrämma mig till vanvett men så ohyggligt mycket svårare att få fram i en text.
I text är det så lätt att falla över gränsen och bli fånig. Kanske för att det är så att alla är rädda på olika sätt. Men det borde gå…det går ju att skriva om andra känslor.
Jag tror man får arbeta med helt olika grepp i de olika medierna – film och bok. Det som blir sådär hotfullt, oroande eller överraskande i film går inte att \”översätta\” till skriftlig form på samma sätt. Där får man försöka skapa det otäcka/skrämmande/obehagliga med andra metoder. Men det är otroligt svårt, kan egentligen inte komma att tänka på något i bokform som riktigt skrämt mig… Jo, \”Vissla och jag kommer till dig\” av M.R James, gammal spöknovell. En väldigt otäck mardröm förföljer huvudpersonen… //Jenny
Får gå till biblioteket i morgon. Men du har rätt, jag kan inte heller påminna mig om att jag läst mig rädd. En gång läste jag en skräckbok när jag var ensam i en ministuga högt uppe i Norska fjällvärlden, men den obehagskänsla jag kände då var nog snarare ett resultat av vätskebrist och hemlängtan. Boken avnjöts i skenet från ett stearinljus och jag minss att den var bra nog för att jag skulle glömma var jag befann mig.
Jag gillar M R James, hittade en websida som är bra om du vill läsa mer : http://www.thin-ghost.co.uk/index.html. Hans noveller finns på biblioteket./Jenny