En väldigt fin artikel från Expressens kultursida om engelsmännens syn på jorden och naturen som besjälad, med anledning av Wuthering heights (Svindlande höjder) på bio just nu. Systrarna Brontës starka inspiration från de hedniska hedarna som omgav dem i Yorkshire har jag faktiskt skrivit om tidigare, där det medföljande citatet “The Brontes’ work is Yorkshire Gothic, a gothic where the land is alive and with an awareness that is far older than Christianity. // You will never understand the Brontes until you understand what it means to live near the West Yorkshire moorlands: to live amongst the mist, the constant smell of peat everywhere, the bleakness, the utter sense of isolation, the way things sound, the dampness, the moss on the stone, the old roman roads, the cuppings in the stones, the henges, the ring stones…//” var hämtat från en av kommentatorerna till artikeln jag läst. (Ovanligt välformulerad kommentator). Filmen verkar hursomhelst försöka återspegla just denna känsla.
Såå vackert det låter. Ser fram emot att se den filmen. (och att träffa DIG snart!)
Det var faktiskt så även i filmen Jane Eyre. Naturen var det allra mest intressanta i filmen, miljön i allmänhet, även det gotiska huset. Men för att återgå till naturen, så är den så storslaget ödslig, så den är värd allt intresse.