Så fort man går utanför dörren möter man en saga i någon form, som i reklam, film, eller i hur människor berättar om sig själva och sina egna liv (ganska intressant). Det säger en sagoexpert som talar ut om hur sagor banaliserats genom alla Disneyversioner när de i själva verket ofta är grymma, mörka, erotiska och inte alls menade för barn. (Jag kan hålla med honom men när det gällde skräckinjagande elaka drottningar, häxor och styvmödrar sparade Disney aldrig på krutet heller.) Han berättar dessutom om japanska, koreanska och ryska versioner av sagor på film, som Catherine Breillards Blue beard (Riddar Blåskägg) som aldrig har visats här men verkar spännande eller The fall av Tarsem Singh. Om man vill läsa mer om hur sagor omvandlats till film genom åren kan man läsa denna bok, The enchanted screen; An unknown history of fairytales on film. (Illustrationen till sagan om riddar Blåskägg ovan är av Arthur Rackham.)
-
2 svar till “Mörkerseende”
Jag älskade gamla sagor när jag var mindre. Just nu läser jag gamla slaviska sagor. Hittade två böcker på antikvariat.net. Men jag begriper inte alltid berättarstukturen. Även sådant åldras…
Jag tror det var där Disney kom in… gjorde dem begripliga och tillgängliga, gav dem en mer förståelig narrative, lite mer strömlinjeformade.