Lionel Shriver som skrivit ”Vi måste prata om Kevin”, utgjuter sig lite irriterat om hur förlagen alltid försökt typecasta hennes böcker genom att föreslå chiclittinfluerade omslag, där till exempel, en kvinna i solglasögon och hatt trånsjukt stirrar mot ett svallande hav. “Jag har skrivit en riktig otäck bok och så vill de ha ett tjejigt omslag på den!” Förlagets försvar är att de annars tappar de kvinnliga läsarna! Å andra sidan uppstår situationen att de manliga läsarna undviker böckerna, eftersom de inte vill bli påkomna med att läsa något som verkar tjejigt. Och på det här sättet genom könsstereotypa omslag utestängs manliga läsare från kvinnliga författare och kvinnliga läsare gettoiseras. Ja manliga också för den delen…
-
Ett svar till “Kvinnor med hav i blick”
För att inte tala om \’besvikelsen\’ läsaren får manlig eller kvinnlig ifall omslaget inte motsvarar förväntningarna. Letar man chicklit vill man inte ha seriöst och tvärtom. Det här är verkligen att slå undan benen på en författare. Den når inte sina läsare och de läsare den når kommer inte att läsa bok två eftersom bok ett var helt \’fel\’ genre. Jag trodde förlagen ville sälja bok två?