Eller hur man skriver en bra spökhistoria. Okej, det är den där tiden på året igen… Här skriver Susan Hill, som skrivit klassiska spökisen The Woman i black, om spökhistorien. Behovet av atmosfär och stämningsskapande miljöer poängteras, men lika mycket att det finns en fungerande struktur och konkret handling. Och så tar hon upp något som jag aldrig riktigt tänkt på – spöket måste ha ett syfte. Det får inte spöka bara lite i största allmänhet. Passa på och delta i tävlingen om bästa spökhistoria som utlyses – okej för att ni måste skriva den på engelska.
Jag tänker att en spökantologi med verkliga upplevelser kunde vara en riktig höjdare.
Någon som känner sig manad?
/Susanna
Hoppas det… Tror inte jag läst något i den riktningen på svenska. Spöken och vålnader har ju förekommit i den engelska litteraturen i flera hundra år. Viktorianerna älskade ju en bra spökhistoria!
(Men engelsmännen har å andra sidan inte så många naturväsen som vi har, som vettar och tomtar och troll och huldror och sånt´t där.) /Jenny
Visst! leta upp en Ebbe Schön på bibban, damma av den och sätt igång. Låt våra häliga nordiska troll slå undan benen på de där underutvecklade anglosaxiska trollsen (som faktiskt påminner mer om jättar än troll) Nordens troll kunde förvända synen, göra sig vackra, fula, de älskade spratt…framför allt var de smarta.
England urbaniserades väl tidigare än Sverige som ju var ett riktigt bondesamhälle, därav vår närhet till skogen och naturen antar jag. Men de har å andra sidan haft fler slott, herrgårdar, borgar, och städer med trånga prång, trappor, bibliotek, vindskupor och stora dragiga våningar längre än vad vi har haft, där kunnat spöka loss ordentligt. Inte så många naturväsen utan mer \”kvinnor i svart\”, osaliga guvernanter och döda präster… Har du inte läst \”The woman in black\” förresten JaneHElen så gör det, av Susan Hill.
Tack för det här tipset! Susan Hill är en av mina absoluta favoriter -och den här boken låter som ett måste.
Hej Sofie!
Vad kul att du gillar Susan Hill. Hon är ganska okänd i Sverige, men The woman in black är en klassiker. Sedan gillar jag hennes \”fortsättning\” på Daphne du Mauriers \”Rebecca\” – \”Mrs de Winter\”.
Blir lite avis när jag läser din blogg – jag vill också leva vardagsliv i England… /Jenny