Jag har tagit upp det här förut men jag är otroligt förtjust i illustrationskonsten som följer med äldre romanceromaner och veckotidningsfiktionen. Svenska veckotidningar behåller traditionen att illustrera fictionmaterialet med originalillustrationer. Det vore kul även om modeteckningarna kom tillbaka i reklamen, istället för som nu att det bara är foton. Jag tänkte lägga ut länken till gamla och nya Mills & Booneomslag igen därför. Ofta handlar dessutom skrivandet av veckotidningsnoveller som att följa givna förutsättningar, ibland även en bild. Och vem får inte en idé eller två av det giftgula omslaget till “The stepsister”? Eller känner det höstliga vemodet i ”Sweet are the ways”? Titlarna eller för den delen författarnamnen går ju inte riktigt av för hackor heller – Violet Winspear är lite av en favorit.
-
5 svar till “Ikoniskt”
De är underbara! Violet Winspear är en klockren pseudonym, om det nu är en sådan.
När jag var liten drömde jag om att heta Rosalinda Törnquist. Det var det vackraste namnet jag kunde tänka mig. Funderade ett tag på att använda det som översättar-alias 🙂
Mmmm. Jag vet. Dessutom ligger de lite äldre omslagen i linje nära den typiska svenska veckotidningsfictionen – jordnära och lite vardaglig. Jag tänker mig t ex att personerna på omslaget till Sweet are the ways heter Alison och John. John är jordnära, nybliven änkling, chef på ett mellanstort företag och har varit på affärsresa i undersköna Lake District. Där har han träffat Alison, dotter till lorden på den stora herrgården och de upplever en fantastisk men vemodigt kort tid innan Alisons snobbige älskare Charles dyker upp i sportbilen och John måste återvända till Birmingham… et c. Typ. //Jenny
På 40- och -50talet var veckotidningsnovellen i bästa fall illustrerad av Gerd Miller. Signaturen Gerd. Gerd kände man igen på en gång. Snitsigt, drivet, snyggt! Alla andra illustratörer var ganska töntiga.
Ib Thaning tecknade ofta i lite \”finare\” läs mer medvetna tidskifter, som Femina.
Ännu tidigare, 30- och 40-talets berättelser var illustrerade av den store föregångaren Norman Rockwell. Hela USA:s familjetidningsälskling.Tala om IKON!
Men då handlade det inte om romantik utan om familjeidyll, -goda föräldrar och busiga ungar.
Rockwell gjorde omslag till Saturday Evening Post mellan 1916 och 1967, mer än 300 stycken.
Jaså var det Gerd Miller hon hette… Letade faktiskt efter namnet. Sedan fanns det väl någon som hette Jane ngnting som illustrerade mycket för Femina? Jag kommer även ihåg att Åke Arenhill illustrerade veckotidningsnoveller.//Jenny
Jane Bark, ja!
Hon fanns inte i min barndom men väl i min medel-ungdom. Fr.a. i Femina, tror jag
Stor skillnad i kvinnoideal mellan Gerds hjältinnor och Janes. Gerds var alltid slanka med svallande hår, strömlinjeformade. Janes var mer realistiska, mulliga, mysiga ibland. Men jag tror inte Åke Arenhill tecknade till
kärleksnoveller. Vet du att han började som reklamtecknare för transpirationsmedel som Yaxa och
O-do-ro-no. Dessförinnan hade vi flickor och kvinnor ärmlappar mot armsvett. Men nu har jag nog spårat ur?