Om man läser egenskaperna en typisk romancehjältinna bör ha iallafall i Harlequin Heartwarming påminner det ganska mycket om den typiska svenska veckopresshjältinnan. Skapa en person som läsarna kan gilla och relatera till. Som de skulle vilja vara. Praktisk, empatisk, lojal, humoristisk, kärleksfull och kanske viktigast – medveten om sina egna brister. Samtidigt en kvinna som hjälten kan tänkas bli kär i. Och inte bara kär – älska för evigt på grund av hennes inre egenskaper. I den här listan kan man läsa om hjältinnor med brister, ”flaws”. Den snabbkäftade Beatrice från Mycket väsen för ingenting är ju minnsvärd för mig iallafall (se bilden), den självständiga och sträva Harriet Vane från Dorothy Sayers deckare och flera till. Men kanske handlar det inte om brister. En hjältinna som är alltför perfekt, alltför strömlinjeformad, stryker alltför medhårs skapar ingen spänning. Ge henne lite motvalls drag, gör henne till en intressant person, avvikande i sitt sammanhang.
-
3 svar till “Hjältinnor och antihjältinnor”
För att inte tala om antihjältinnornas drottning – Scarlett O´Hara, oemotståndlig i sin envisa förstockade själviskhet. Henne glömmer jag inte.
Harriet Vane var jag också galen i. Men hon var ju inte osympatisk, en rejäl människa innerst inne.
Absolut, hon var annorlunda i jämförelse med sina jämnåriga – mån om sin frihet och sitt oberoende. Trots att hon hade Lord Peter Wimsey på gaffeln i hur många böcker som helst.