En författare inser att skrivandet inte tillfredställer honom på samma sätt som förut och börjar tillverka knivar istället…  Intressant samtal om det beroendeframkallande med att skapa, svårigheten med att ”skriva ut i tomheten varje dag” (”writing into the void”) och tillfredställelsen med att hålla något fysiskt som man själv gjort, i handen. Många författare känner nog igen sig i längtan efter det konkreta, sinnliga (och funderar på att bli snickare, trädgårdsmästare eller annat), i jämförelse med det intellektuella. Men som sagt både i fall av en kniv (som han nu säljer för 5500 spänn!) och en bra novell handlar det om ett hantverk. Fast ärligt talat, mest handlar det om att göra knivar. Steel – you don’t bend it, you don’t cut it. You don’t affect it. // You can carve it and you can shape it. And like any other thing, once it’s gone it doesn’t go back.