Jag har alltid tyckt att begreppet ”tantsnusk” säger mer om vår svenska nedlåtande och ytterst puritanska syn på underhållning och litteratur än på själva böckerna (begreppet myntades tydligen av Jan Myrdal som råkat läsa en Jackie Collins.) Nu tror jag att termen ”romance” kommer att etableras även här i takt med att det börjar skrivas fler svenska romanceböcker. Här skriver en svensk journalist om hur hon bestämde sig för att själv skriva en kärleksroman (”romance novel) på engelska och hur hon blev medlem i Romance Writers of America för att kunna förverkliga sin dröm och därmed fick kontakt med ett enormt nätverk och en massa hantverkskunnande. Det som gäller är ”Självständiga starka hjältinnor och hjältar med känsloliv”, vilket låter betydligt mindre konservativt än vad genrens grymt dåliga rykte talar om.