“It has to do with creating believable people for whom the reader can feel affection, then putting them in danger of the unnameable and unseen.” Ungefär: Det har att göra med att skapa trovärdiga karaktärer som sedan konfronteras med något övernaturligt – en främmande kraft som inte går att förstå. Bra definition av skräck tycker jag, iallafall i skriven form. Tagen ur denna intervju med horrorförfattaren Peter Straub av Laura Miller (igen förekommande på denna blogg) från nättidningen Salon. Peter Straub (som jag inte läst så mycket av alls…) säger också att “Världen till hälften består av natt”. Så sant. Som skräckälskare anklagas man ibland just för att man dras till det morbida, mörka och melankoliska, men med tanke på att nattsidan utgör halva vår tillvaro är det kanske inte så konstigt att man lockas att utforska den ibland… Straub påpekar också att skräck ofta i olika former utforskar förlust och sorg i någon form, något som jag också har tänkt på, det är egentligen inte så ofta det är fråga om hårresande effekter, chock, äckel, våld, blod… och verkligen inte i jämförelse med samtida deckare.
Skräck är en intressant genre med ibland ganska flytande gränser. Skräck, thriller (samma sak-olika språk?) rysare och deckaren som verkar vara på väg åt ett annat håll. Jag inbillar mig att man i deckargenrens barndom kände en kittlande fasa över morden och en lättnad när de skickliga problemlösarna klarade skivan. Numer verkar man enbart använda den genren som kuliss till samhällssatir. (Kanske är jag för negativ) Skräcken däremot är ganska oantastad och inte särskilt förändrad. Subkulturer i genren har förstås blivit blodigare och mer spektakulära men den text som rör vi nerverna med små medel fungera på ungefär samma sätt fortfarande. Troligen ett svårt område att förnya. Tänkte på gamla tiders övertro på väsen och annat, svårare att i dagens industriella tjänstemanna miljö med lysrör i taket att få samma stämning. Man får låta skräcken krypa på på annat sätt.
För ganske många år sedan (troligen 20) gick det en teveteater på dryga timmen i någon av våra då två kanaler. den handlade om trafikoffer. Statistik över döda osv. Knorren i den var att man från beslutandehåll (typ 1984) bestämde hur många som skulle förolyckas. en hade en krypande obehagskänsla för att allt var så normalt och sedan visade sig vara totalt onormalt. Jag t ex minns den ju fortfarande.
Jag tycker det där som rör vid nerverna med små medel är intressant, och det är värre, än det alltför övertydliga och där tycker jag att skräck kan vara väldigt lågmält och ändå läskigt. Deckare var mer lågmälda förr, nu är det ganska blodiga dåd och grafiskt våld och äckliga detaljer. T ex läser jag en nu \”The fever of the bone\” av Val Mcdermid där tonåringar blir slaktade och sexuellt stympade åt höger och vänster och den är både äcklig (förstås) men samtidigt ganska tråkig. Jag tror man trubbas av av de där groteska skildringarna. Hennes förra var däremot unputdownabel och den hade nästan inget våld alls, bara en gammal kidnappningshistoria, en förfallen italiensk villa med blodfläckar på golvet, en otäck affisch :), en gruvstrejk (!)… och lite annat, men stämningarna, atmosfären blev oerhört \”menacing\” och förtätad. Det är en konst det där, att lyckas sätta fingret just på kittelpunkten, eller vad man ska kalla det för.//Jenny
Visst är det så. Man läser med en suck alla de där splatterböckerna. Det blir som sagt tråkigt. Jag tror att \’kittelpunkten\’ ligger när det kommer nära, kryper in i det vardagliga. Det är när Stephen King skriver om sådant som skulle kunna hända (rabies, manodepressivitet) som han skrämmer mig.
Vill bara titta in och tacka för den jättehärliga föreläsningen i onsdags! Nu återstår bara att se om jag kan åstadkomma en novell själv. Hur det än går så gjorde den kvällen mitt liv lite roligare.
Hej!
Tack för berömmet. Det gläder mig om det var en rolig föreläsning, det är ett roligt ämne (veckotidningnoveller och följetongar) och roligt att skriva dem. Lycka till med skrivandet! //Jenny
Kan bara hålla med. Det var roligt att få prata om novellskrivande då det blir mer konkret även för mig. Håll utkik i tidningarna…
/Hans.K
Hade också jättetrevligt på föreläsningen och min lilla fyraraders idé om eld och brandmän i radhusområdet är en klar novell nu. Den får ligga och mogna i lådan tills jag kan se på den med friska ögon och hänsynslöst skära den i strimlor.
Tack så mycket. Vad kul att det blev en hel novell av idén! Enkla, snabbt ihopkomna idéer tycker jag funkar bäst i det här sammanhanget. Det är när man måste sitta och dra och krysta fram en story som det blir jobbigt… (och heller inte lika bra).//Jenny