Extremt intressant artikel, eller kanske snarare översyn, av otäcka ljudeffekter på film. När man läser vilka klipp som valts ut – även av läsarna – blir det uppenbart vilken stor betydelse just ljuden har för skräckgenren. Då menar jag inte de höga skriken, utan de antydande, förebådande, oroande ljuden. De där som signalerar att något är fel, som aktiverar våra försvar, gör oss beredda att fly. Såklart lättare att åstakomma detta på film, men samma grepp använts ju även inom skräckgenren i böcker. Men då får man försöka skapa samma effekt med ord istället, genom att försätta läsaren i ett tillstånd av osäkerhet eller förvirring om vad som pågår. Det räcker med att bara läsa om ett oidentifierbart ljud i ett tomt hus för att jag ska känna obehag. Har till exempel svårt att glömma knackningarna på herrgården Hundreds Hall i Sarah Waters “The little stranger”… Eller de lite mer aggressiva knackningarna i “The haunting of Hill House”.
Intressant, ska läsa artikeln senare! Valter och jag har haft lite skräckfilmsfestival här hemma i sommar och just detta med ljudet har jag tänkt på. T ex klicket från en cigarettändare, bara för att tända ciggen, känns oroande.
I t ex \”The Groudged\” tror jag filmen hette, japansk-amerikansk om ett hemsökt hus och en vampyrliknande spökkvinna (värsta förra sekelskiftesvibbarna – kvinnor med medusahår…)
Usch ja! Det skumma är att man vet direkt vilket det där ljudet är också. Det som inte passar in men som ändå…
Jag plöjer just nu igenom svartvita gamla filmer, Hitchcock, Arne Mattsson och andra klassiker som Riddarfalken från Malta. Det finns gått om ljud och om små snabba bilder av detaljer som skickar rysningssignaler.
Är det Mannekäng i rött ? och alla de där med detektiven, vad han nu heter…. Som har en fru som ofta är med och löser fallet. Jag har bara sett Mannekäng i rött men jag vill se alla. Ska köpa boxen.
Boxen finns tyvärr inte kvar, jag letade efter den och fick köpa dem en och en i stället men visst är det Kapten Hillman och hans fru Kajsa (Folke Mellvig skrev böckerna jag har Damen i svart) det handlar om.
Om Kapten Hillman uttryckt sig om sin hustru i dagens värld på det vis han gör i filmerna skulle han nog fått en snyting.
Jag ska låna dem från biblioteket, Mannekäng i rött, Ryttare i blått och Vita frun. Johanna om du inte vet vad det är är det mysrysarfilmer från femtiotalet, men ovanligt påkostade och snyggt gjorda. Men kanske för softa för valter…
Hej Jenny, Jane-Helen och Johanna!
Jag köpte dvd-boxen med fem Hillman filmer för några år sedan och tycker filmerna är helt fantastiska!
Men de är, som Jenny skriver, inga skräckfilmer utan mer av mysrysarkaraktär som utspelar sig i romantiska herrgårdsmiljöer.
Fick tipset om Hillman och såg filmen; Mannekäng i rött, på Fridhems folkhögskola (en sommarkurs i deckarskrivande som jag gick för några år sedan). Blev därefter en inbiten Hillman-fan.
Jag skall alldeles strax sätta mig ner och se en inspelad Hitchcock-film: Rebecka.
Men först…
natti-natti till er
Kajsa
Tar tillbaka tidigare utlåtande…nu när jag samlat (enträget) Hillman filmer för att boxen var slut överallt har de tryckt upp en ny upplaga (heter det så med CD?) Boxen finns igen