Farorna med att läsa deckare eller thrillers – hur sadistiskt våldsamma de än är – tror jag aldrig någon har uppmärksammat, inte heller farorna med att läsa skräck, sci-fi eller fantasy. Som alla vet finns det dock en betydande fara med att läsa romance i den meningen att läsarna förmodas få orimligt höga förväntningar på män generellt, deras fysik, uppfinningsrikedom och uthållighet i sängen och på sitt kärleksliv överhuvudtaget vilket i värsta fall kan resultera i grym besvikelse och vem vet kanske skilsmässa och söndrade familjer som följd. Men det finns faror med att läsa chil lit också, har några forskare kommit på, eftersom huvudpersonens genretypiska nojjor om kropp, utseende och vikt och läsarens starka identifikation med huvudpersonen lär påverka henne (läsaren) så till den milda grad att även hon börjar nojja om kropp, utseende och vikt och i värsta fall riskerar att utveckla anorexi och bulimi vilket vi alla vet kan sluta med… döden.
-
5 svar till “Farorna med chic lit”
Ha ha Jenny, jag befinner mig väldigt nära döden i så fall. Men vänta – chick lit har väl hjältinnor som är ca 30 år, eller hur? Puh – då klarar jag mig nog …
För att inte tala om hur hjärnan minskar när man uteslutande läser sådan lättillgänglig litteratur! Dessutom påverkas man naturligtvis av det man läser, om man inte är medveten om att det rör sig om verklighetsflykt. Jag tror receptet är som du skrev om tidigare – läs också mera krävande litteratur, t ex Sebalds Waterloo.
Jag tycker att chick lit är tråkig! Är det bara jag som tycker det? Det hör inte ihop med min ålder, för jag tyckte likadant när jag var ung.
Tänkte mest på farorna med alkoholkonsumtionen när jag läste artikeln, hur sugen man (jag) blev på Chardonnay när man läste Bridget jones Dagbok…
Jag håller med kerstinsvea om att chic lit är tråkigt. Har också tyckt detta hela mitt liv. Men man kan ju läsa romaner om relationer, kärlekens misslyckande mm av en litterärt hög kvalité? Just nu lyssnar jag till en uppläsning av The Marriage Plot av Jeffrey Eugenides. Begåvat, intressant och underhållande.Skarp samhällsskildring, gripande personteckning och inte tråkigt en sekund!
Funderar på vad som fanns innan chic lit kom. När jag var ung,på -50-talet fanns egentligen ingenting mellan Sigge Stark och Borta med vinden. Hjältinnorna i dessa romaner påverkade ju också oss unga läsare. Förljugen romantik med undergivna kvinnoideal. Då var egentligen flickböckernas, Fröken Sprakfåle och En krona bland flickor starkare och frimodigare!