Alla historiska romantic suspensehjältinnor hade inte turen att ha bekymrade svågrar som trädde in på scenen för att skipa rättvisa och förhandla. Som i den här scenen, när Gustav Adolf Ekdahl och Carl Ekdahl försöker prångla loss Emilie ur biskop Vergereus klor med alla till buds stående medel – till slut visar sig den ekonomiska faktorn vara det som spelar störst roll, som vanligt på den tiden (vad gäller äktenskapliga relationer). Samtidigt är Emilie också lite av en handelsvara, som det går att köpslå om, som kan fraktas från det ena huset (biskopens) till det andra (Ekdahlska). Det är också en enormt skickligt skriven uppvisning i ”good cop”/”bad cop”dramaturgi i dialogen mellan den tillbakahållet hövlige Carl och den koleriske känslosamme Gustav Adolf. Se den här.
-
4 svar till “Fanny och Alexander – en romantic suspensare?”
Det är verkligen lysande scen. Man förlåter nästan Ingo efter allt skit han gjort och vilken elak djävul han måste ha varit. Efter att ha sett filmen om hans husa inser man verkligen att det inte är så stor skillnad på biskopen och Bergman själv…
Hej Erik
jag kan se den hur många gånger som helst, det är en sådan bra dynamik i den. När Jarl Kullekaraktären äntligen tar bladet från munnen och says it like it is…. Jag vill applådera.
//Jenny
Han – Bergman – blev förmodligen mer och mer lik sin pappa ju äldre han blev, precis som de flesta börjar likna sina föräldrar med tilltagande ålderdom. Och biskopen är väl en sorts ondsint fadersgestalt i sammanhanget.
//Jenny
Exakt vad jag tänkte om den dokumentären. Jag hade ont i magen i flera dagar efteråt och tänkte också på porträttet av biskopen…