Det måste vara med en blandning av skräck och förtjusning som en författare ser sin egen baby, sin bok, bli omarbetad till film eller tvserie. Det vanliga är ju man tycker att boken var bättre – kanske för att den inte borde ha blivit utsatt för adaption till ett annat medium överhuvudtaget, eller för att för många bihandlingar och nyanser har försvunnit på vägen. Eller för att boken faktiskt inte hade en egen tillräckligt stark bärande handling eller konflikt. Och det finns filmer som gör slarvsylta av boken, som – om ni frågar mig – Narniafilmerna. Men det finns faktiskt fall där boken överträffas av filmen – som ”The Ice storm” av Rick Moody, en ganska anonym bok men en fantastisk film. Eller för den delen ”Brideshead revisited” som blev en överdådig tvserie på 13 avsnitt av en ganska slank liten melankolisk roman. En mycket uttömmande artikel om ämnet bok blir film kan man läsa här.
Jag längtar efter att Diana Gabaldons \”Främlingen\” ska bli film, svårt att förstå att det inte är gjort än!
Har inte läst den Gabaldonboken än… Men vissa böcker är oerhört visuella och jag skulle tro att författare i \”vår ålder\” uppvuxna med film och tv också tänker väldigt bildmässigt och i scener när de skriver. När jag läste Nattfåk av Johan Teorin tänkte jag mig den som film hela tiden. Hoppas den blir det. /Jenny