”Alice i underlandet” har förföljt mig genom åren – förutom att jag ofta känner mig som hon, och vem gör inte det i denna märkliga värld? När vi satt och pratade om Alice för ett tag sedan några stycken så gick jag in till min bokhylla och konstaterade att jag har sju olika exemplar av Alice! Hursomhelst, om man har mycket tid på sig kan man läsa A S Byatts långa, lärda och läsvärda men inte helt lättillgängliga artikel om boken här och även här – lite luftigare – i Lotta Olssons artikel i DN.
Ja denna Alice – den boken skrämde mig som barn, nu är jag fascinerad. På onsdag ska jag se filmen i alla fall, det ska bli riktigt spännande!
Jag ser väldigt mycket fram mot filmen. Min favorit har annars alltid varit \”Alice genom spegelglaset\” kanske för att den är mindre känd och man fortfarande blir överraskad när man läser den igen. Sedan leker den med temat \”spegelvända världen\” på ett roligt sätt./Jenny
Jag har filmen på min måste se lista. Gillar Bonham Carter skarpt.
Tänkte förresten på att just i titeln på den här boken finns en underfundighet där svenskan för en gångs skull överträffar engelskan. Underlandet kan ju uppfattas på två sätt för oss, landet fullt av under, eller landet bokstavligen under vårt.
Jag var vettskrämd som barn. Jag hämtade mig i tonåren och läste båda böckerna på engelska. Nu har jag världens finast pop-up bok om Alice, av den förträffliga pop-upbokskonsnären Robert Sabuda. Jag älskar att se Alice falla ned i hålet, till exempel. Jag är så glad att jag snubblade över den på något sätt.
– Jag ser fram emot filmen nu.. Alltid Alice!