Det här som Jens Liljestrand tar upp har jag verkligen tänkt på själv. I takt med att samhället blivit mer jämlikt och barnens rättigheter stärkts har de riktigt grymma dramatiska konflikterna från klassiska romaner om barn gått förlorade, om barn som svalt, frös och arbetade som slavar i fabriker eller skeppades runt som små hushållsslavar och fick sova bland boskapen i ladgården. (Eller om det var överklassmiljöer; övergavs av sina föräldrar och skickades iväg på grymma internatskolor.) De som tror att äldre böcker hade ett idylliserande och förljuget perspektiv på barn har inte läst böcker som Sunnanäng, Den hemlighetsfulla trädgården, Anne på Grönkulla, Oliver Twist eller KullaGulla och förstått dåtida barns utsatta läge. Man kanske inte ska dra det så långt som att vi är på väg dit igen, men man undrar precis som Jens när accelererande klassklyftor, misär och barnfattigdom kommer att börja synas i böckerna.

(Bilden från Roman Polanskis filmatisering av Oliver Twist.)