Att livet som konstnär har sitt pris visste nog de flesta. Men få kanske är medvetna om de extremiteter som många av världens mest berömda författare (iallafall de manliga) är beredda att gå till för att få arbetet gjort. Att Dan Brown skriver med militärliknande precision är allmänt känt; han använder ett antikt timglas och när det är dags att vända på det för att markera en timmes skrivtid är det också dags att ägna sig åt några minuters intensiv träning i form av armhävningar på golvet. (För att få igång blodcirculationen). Men hur många kände till att Victor Hugos (bilden) knep för att sätta igång med skrivandet innebar att han klädde av sig och lät en tjänare ta kläderna och utan kläder fanns det helt enkelt inget annat att göra än att snällt sätta sig vid skrivbordet med bläckpennan i högsta hugg… Det mest effektiva sättet att komma igång hade dock kanske Henrik Ibsen, som helt enkelt nålade fast en bild på sin mest hatade konkurrent August Strindberg ovanför skrivbordet och sedan räckte det med en blick på fotot för att han skulle skriva skiten ur manuset han för ögonblicket kämpade med.