Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Alla lyckliga karaktärer måste dö

    av

    tv_downton_abbey_marry_matthew_wedding

    Det är ett dramaturgiskt misstag att göra en karaktär lycklig innan bokens/manusets slut eftersom det inte finns något svårare att dramatisera än lycka, som Julian Fellows skapare av Downtown abbey uttrycker det som förklaring på varför han var tvungen att den nygifte lycklige stackars Matthew Crawley av daga just när livet började le. Karaktärer ska överhopas av problem, bakslag och misslyckanden eftersom lycklig karaktär som är i harmoni med livet blir jättetråkigt och ingen bra berättelse. Alla  vet att ju mer känslomässigt vi investerar i en person i en bok eller film desto mer akut blir risken för att denne snart komma att råka ut för en biloycka, mord, svartsjukedrama eller flygolycka. En karaktär som är nygift riskerar ond bråd död och bör ta det väldigt försiktigt, är hen dessutom nybliven förälder börjar orosmolnen tätna ordentligt, och har hen dessutom nyligen kommit över oväntade men välkomna pengar så är dödsdomen mer eller mindre ett faktum. Gläds när det går bra för någon du gillar men gör det med hjärtat i halsgropen…

  2. Get out while you can

    av

    help

    Högprestigeförfattaren Philip Roth har börjat gräla med feelgoodförfattaren Elizabeht Gilbert (Eat, pray, love) om huruvida man mår bra eller dåligt av att vara författare. Enligt Roth är skrivandet och författarskapet ren tortyr och man mår fruktansvärt dåligt (”man skriver och skriver och ändå måste man slänga nästan allt”). Det är en veritabel övning i självplågeri, masochism och en hel del annat som går ut på att författandet förpestar resten av livet och långsamt förgör sin utövare. Gilbert anfäktar soligt att det tvärtom är ”fucking great!!” att vara författare, man får leva inne i sitt eget huvud och det är roligt att hela tiden hitta på nya historier. Men lita inte på optimisten Gilbert i det här fallet, menar artikelförfattaren, för då kommer man att bli besviken när man inser hur tufft det är. Bara den som blir på gott humör av Roths ord om skrivandet som tortyr och känner sig ännu mer uppmuntrad av att bli varnad, är ämnad att verkligen bli författare…