Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Då slutar redaktörerna att läsa!

    av

    Ok det här har jag stulit från manushjältinnan på Bang2Write. Eftersom hon har samlat in synpunkter från branschaktiva så är det väldigt matnyttiga råd om vad man ska göra för att förlaget inte ska slänga manuset i papperskorgen direkt.

    – strukturera sidan så att du inte gömmer viktiga saker och dramatiska klimax i en massa annan detaljerad information. Läsarna kommer att missa det. (Var överlag försiktig med att ge en massa detaljerad information.)

    – börja inte med en massa bakgrund, läsaren behöver dras in i handlingen, inte få info som hen måste bearbeta intellektuellt.

    – ge läsaren all information hen behöver för att kunna följa med i handling och intrig men inte mer.

    – du som författare måste känna din protagonist nära och bygga handlingen kring honom eller henne.

    – låt läsaren förstå vilka miljöer som handlingen utspelar sig i, först.

    – försök hitta en första introducerande scen som på bästa sätt berättar vem huvudkaraktären är.

  2. Ta det viktiga först

    av

    Det är ett väldigt pusslande med inledningar har jag märkt. Här lägger man grunden resten av boken, och det är som att sätta ihop ett stort urverk och sedan få det att dra igång, så att det rullar på av sig själv. Många beståndsdelar, kuggar, som ska driva varandra som författaren Jessica Schiefauer uttryckte det. Missar man en viktig del här i början så får man introducera den senare vilket blir fel. Skriver man i en viss genre så gäller det att låta förstå det; en fantasy måste introducera världen eller the storyworld samtidigt med bakgrund och så handlingens grundläggande konflikt. Men måste etablera utgångspunkterna, lägga upp planen. Det viktigaste är kanske att strukturera informationen. En sak kan man tänka på; prioritera informationen så att det viktigaste kommer först. Ju viktigare en karaktär eller en dramatisk konflikt är, desto tidigare måste den presenteras. Smärre saker, bihandlingar, komplikationer ges lägre prioritet och introduceras senare, det är mindre viktigt. Läsaren letar efter det de kommer att snappa upp som den första glimten av en röd tråd, en tidig bild av vad allt detta handlar om. Så inledningar kan man se som ett strukturerat informationsgivande förklädd eller gestaltad till dramatisk handling. Man behöver lägga upp en plan, en struktur; skriva på känn och improvisera vilt göre sig icke besvär.