Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Mitt bokslut

    av

    Det är fortsatt stor utgivning inte minst av deckare. Märks även bland mina klienter 😊 Samtidigt finns enorm variationsrikedom vad gäller manus som jag läser och är redaktör för. Men okej då – spänningsromaner dominerar. Genren kan varieras i det oändliga. Från hårdkokta polisromaner till psykologiska thrillers om relationer. Författare som skriver i denna genre blir oftast utgivna.

    En författare blev antagen med sin deckardebut till Bokfabriken

    En deckarduo gavs ut på Piratförlaget

    En historisk roman gavs ut på Ordfront

    En fantasyförfattare kunde välja och vraka mellan förlagen 😊

    En kom ut på Bokfabriken med bok två i en spänningsserie

    En författare blev antagen av Louise Bäckelin förlag

    En utkom med en romantisk fantasy på Ordberoende

    En deckarförfattare blev nominerad till Årets deckardebutant

    Tre författare utkom med varsin feelgoodroman på Ordberoende förlag

    Två psykologiska thrillers blev några av årets mest omtalade böcker

  2. Att skriva fantasy

    av

    Jag fick nyligen en glad nyhet från en klient jag hjälpt med ett fantasymanus. Det bekräftade en del saker jag tänkt om att skriva just fantasy. Att det är lätt att satsa för mycket på fantastiken. Istället för att hitta berättelsen. Mina råd om du skriver fantasy är:

    • håll det enkelt. Rensa, skala ner och hitta inte på för mycket.
    • håll fantastiken kort.
    • satsa (paradoxalt nog) på realismen.
    • hitta en stark berättelse även om den är enkel.
    • utgå från karaktärerna.
    • försök hitta originalitet vad gäller fantastiken. En idé eller koncept som är bara ditt. Fantasyn fastnar gärna i tropes; älvar, vettar, tomtar, hamnskiftare och hästar och riddare.
    • var realistisk och konsekvent när du skapar din fantasyvärld, The storyworld.
    • använd verkligheten.

  3. Skriva historiska karaktärer

    av

    Det finns en stor fallgrop om man skriver historiska romaner. Nämligen att det dokumentära tar över. Karaktärerna blir mer som typer. Typ en barnjungfru i 20talets Stockholm.  Eller en ung soldat i något krig. Kanske har författaren gjort research och letat i arkiven. Och hittat typen. Men hon eller han blir inte en individ. För det krävs en fördjupning. Hon måste ges individuella drivkrafter. Det där som författaren helt enkelt hittar på i sin egen fantasi.  Man fokuserar för mycket på historisk ackuratess, trovärdighet. Men man behöver göra individuella karaktärer av sina historiska gestalter, kötta till dem. Annars blir det dramadokumentär. Knepet är att hitta gestaltens psykologi som egen individ. Det som är oberoende tiden och den historiska kontexten.

  4. Det första kapitlet

    av

    Det första kapitlet ska ge läsarna en bild av vad som väntar dem. Det är resten av boken i ett slags mikroversion.

    • vem är huvudpersonen? Det är lätt att göra misstaget att bara ge miljö och bakgrund. Men vi vill veta vems historia det är.
    • vilken är genren? Om boken är en fantasy så bör läsaren förstå det tidigt. Gör inte misstaget att börja den som en deckare för att introducera fantastiken långt senare.
    • vilken är den stora konflikten eller intrigen allting handlar om? Knepet är att etablera detta tidigt. Eller ge en föraning om det.
    • Vilket är problemet eller frågan som handlingen ska lösa?

  5. Då fortsätter förlaget att läsa ditt manus

    av

    Här är matnyttiga råd om vad man ska göra för att förlaget inte ska slänga manuset i papperskorgen direkt.

    • Bygg handlingen kring protagonisten.
    • Försök hitta en första introducerande scen som på bästa sätt berättar vem huvudkaraktären är.
    • Strukturera sidan kring ditt dramatiska klimax. Göm den inte i en massa annan detaljerad information. (Var överlag försiktig med att ge en massa detaljerad information.)
    • Läsaren behöver dras in i handlingen. Så börja inte med en massa bakgrund, som hen måste bearbeta intellektuellt.
    • Ge läsaren all information hen behöver för att kunna följa med i handling och intrig men inte mer.
    • Sätt läsaren i tidig kontakt med protagonisten. Vi vill veta vems historia detta är.
    • Tänk på att den yttre handlingen på flera sätt är en manifestation av protagonistens inre.

  6. Scener och sekvenser

    av

    Alla som skriver vet nog hur man ska skriva scener. Alltså i 3 steg:

    • mål
    • konflikt
    • resultat/katastrof

    Men i den här artikeln är det inte 3 steg utan 6. Flera scener blir en sekvens. Karaktären får ju ofta inte vad hen vill. Och då blir resultatet katastrof. Misslyckande. Fail. Och då följs det av steg 4:

    • reaktion

    Reaktionsfasen är nog min favorit. Det här är karaktären tillåts smälta, känna och bearbeta det som skett. Den leder vidare i handlingen, så det gäller att få till rätt reaktion. En som är psykologiskt trovärdig och gestaltar karaktären. Är det raseri, eller iskall likgiltighet? Sedan kommer nästa steg:

    • dilemma

    Dilemmat är den mer intellektuella delen av reaktionsfasen. Efter misslyckandet krävs omförhandling, eller att man väljer mellan två olika alternativ. Både reaktion och dilemma leder vidare i handlingen och får karaktären att ta nästa steg. Alltså steg 6 när det finns ett nytt mål:

    • beslut

  7. Andra aktens utmaningar

    av

    Struktur har man ju ofta inbyggd som en naturlig känsla. Men en annan femma är att struktur kan hjälpa dig skriva ett starkare manus. Vet du inte vart handlingen ska ta vägen; tänk struktur. Det är inte helt ovanligt att ha problem med andra akten i storyn. Första vändpunkten är den där händelsen som för första gången under handlingen ändrar riktningen för huvudkaraktären radikalt. Det här tycker jag manusgurun K M Weiland formulerar så himla bra. Andra akten är reaktionerna på den första vändpunkten. En dramatisk vändpunkt efter ca tjugo sidor innebär att karaktärerna i andra akten helt ändrar sitt beteende och sina reaktioner. I synnerhet första halvan av andra akten är reaktioner på den första vändpunkten. Dessa reaktioner på reaktioner på reaktioner är vad som utgör handlingen. Första vändpunkten innebär en tydlig förändring för protagonisten och att hen måste göra något åt det.

  8. Då slutar redaktörerna att läsa!

    av

    Ok det här har jag stulit från manushjältinnan på Bang2Write. Eftersom hon har samlat in synpunkter från branschaktiva så är det väldigt matnyttiga råd om vad man ska göra för att förlaget inte ska slänga manuset i papperskorgen direkt.

    – strukturera sidan så att du inte gömmer viktiga saker och dramatiska klimax i en massa annan detaljerad information. Läsarna kommer att missa det. (Var överlag försiktig med att ge en massa detaljerad information.)

    – börja inte med en massa bakgrund, läsaren behöver dras in i handlingen, inte få info som hen måste bearbeta intellektuellt.

    – ge läsaren all information hen behöver för att kunna följa med i handling och intrig men inte mer.

    – du som författare måste känna din protagonist nära och bygga handlingen kring honom eller henne.

    – låt läsaren förstå vilka miljöer som handlingen utspelar sig i, först.

    – försök hitta en första introducerande scen som på bästa sätt berättar vem huvudkaraktären är.

  9. Tappa inte perspektivet

    av

    Det svåraste perspektivet man kan välja är helt klart det yttre allvetande berättarperspektivet, alltså det där man rör sig obehindrat mellan de olika karaktärerna. Man går å andra sidan inte riktigt in i någon av dem. Det här är också alltmer sällsynt idag. Desto vanligare är det att växla mellan olika perspektiv, kapitel för kapitel. Och så berätta nära genom respektive perspektiv. I en deckare kan man till exempel varva mellan tre – fem olika karaktärer som alla ger en infallsvinkel på samma historia. Detta innebär också ett visst psykologiserande, man filtrerar det som sker genom karaktären. Och får fram hens röst. Men se upp med passager som inte berättas ur någons perspektiv. Alltså av beskrivande berättande text, rakt och upp och ner. Man måste alltid välja ur vems perspektiv man skriver, och så vara konsekvent.

  10. Män är från Mars…

    av

    … och tjejer skriver relationsromaner i olika former. Män och kvinnor skriver i olika genrer. Det mest påfallande är att kvinnor skriver i relationsgenrer. Romance, feelgood, relationsromaner, barn- och unga. Även deckarna är inriktade mot karaktärernas psykologi. Men tjejer skriver även fantasy och Sci fi och har den stora fördelen att de gör även dessa genrer mer karaktärsinriktade. Även en episk fantasy bör kretsa kring huvudkaraktärens inre konflikt. Hens kamp med eller mot sig själv snarare än mot arméer. Män tenderar att skriva historiska romaner, romaner om historiska personer, episk fantasy och fantasy-thrillers. De är ofta ambitiösa, komplicerade men intresserar sig inte så mycket för karaktärerna eller deras inre. Så de blir mindre kommersiella av det skälet. Om du är kille varför inte testa att skriva en humoristisk, romantisk relationsroman?

    11. Nästa sida →