Som författare och redaktör frågar man sig ständigt hur mycket är för mycket? Av berättande, av ord och förklaringar. Hur utförlig ska man vara? Och vad är alldeles för knapphändigt? Alla som redigerat en text vet att man kan slakta, skära bort, dra ihop och förtäta med en machete i högsta hugg. Texten kommer att tjäna på det. I princip alltid. Hjärnan gör ett enormt jobb själv med att skapa, medskapa, associera och fantisera. Göra orsakssamband, hitta mening och fylla i, fylla i. Själv. Man behöver inte vara så utförlig eller omständlig i berättandet som man kanske tror. Tvärtom. Den läsande delen i oss skapar sina egna bilder, sina egna betydelser och avkodar och förstår. Det här måste dock balanseras mot näringen man ger läsarens fantasi. Är det för sparsmakat väcks inga associationer. Läsaren får inget att leka med i tankarna. Inget som sätter igång det undermedvetna. Man måste ge dem något, bränsle. Som håller intresset för storyn vid liv. Speciellt om man skriver deckare. Paradoxalt nog behövs näring i form av detaljer, spekulationer och utvikningar, just för att få gåtfullheten att tätna.

Har en spaning om vilken nästa genre är. Inte enbart deckare. Det finns en del av Sverige och då speciellt Skåne som sällan eller aldrig uppmärksammats. Det är inte den turistvänliga sydkusten, den välsituerade västkusten eller ens det provencalska Österlen. Utan det mitt emellan, det mörka inlandet. Dit inga turister når och moderniteten inte riktigt hittat. Den förste som mutade in denna del av Skåne var nog faktiskt Hasse Alfredsson med sin ”En ond man” om en grym patron som plågade sina småbrukare och en förståndshandikappad dräng, långt bortom landsvägen. Små byar som är förknippade med ond bråd död, tänk Helene-mordet. Lina Wolffs senaste ”Liken vi begravde” utspelar just i denna mörka trakt av grisbönder och fattigdom. Där de djupa bokskogarna och pittoreska slotten existerar bredvid förfallna gårdar, torrlagda brunnar, gödselplattor och kreaturskättingar. Och nu kommer Patrik Svenssons ”Den barmhärtige mördaren” om de sista statarna i en by öster om Landskrona, där en man mördar hela sin familj. AnnCharlotte Perssons nya deckarserie har en polis stationerad i Eslöv. Den här delen av Skåne, Bermudatriangeln Eslöv – Höör – Sjöbo är en otroligt vacker trakt, men visst har tiden stått still och ekon från en annan och mer primitiv, inte så upplyst tid hörs fortfarande…..