Svensk fantasy tränger sig sakta men säkert in i de litterära finrummen. En gång i tiden var även deckaren en illa sedd underhållningsgenre. Sedan tog Henning Mankell upp arvet efter Sjöwall/Wahlöö och använde formen för att skriva samhällskritik. Stieg Larsson likadant. Nu släpps det fler titlar än vad någon hinner läsa, och spännvidden är enorm mellan psykologiska familjedrama och hårdkokta polisromaner. Feelgood var också sett över axeln men är nu extremt kommersiellt gångbart. Dock har förlagen varit svårflirtade ini det längsta när det gäller fantasy. Genren som många vill skriva inom men där ytterst få äro kallade att bli utgivna. Karaktärer och relationer hamnar ofta i skymundan och genren lutar mer åt eskapism och magi än att skildra samtiden. Så det är glädjande att två lektörsklienter som skriver fantasy blir utgivna på riktiga, kvalitetsmärkta förlag. Även här är det svenska författares talang och ambition som höjt statusen och förstås kvaliteten på genren så att förlagen börjar fatta galoppen. Även fantasy kan vara god litteratur.