Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Emma overload

    av

     

    colonialfamilyDe engelska tvtittarna – i synnerhet de manliga – verkar bli mer och mer trötta på alla filmatiseringar av romantiska klassiker som ”Emma” och historiska romaner  överhuvudtaget.  Av vad jag förstått så görs tvbearbetningar till exempel av Jane Austen numera lite på löpande band, med fokus på de kändaste titlarna men de ängsliga tvcheferna väljer bort de dystrare och mer komplexa verken. Kanske därför kritikern i the Guardian önskar  sig “a bonnfire of the bonnets” ganska snart (ett bål av bahytter) och A. A Gill är förbannad för att Emma är en pappersdocka, och för att ingen annan karaktär i serien vågar hugga benen av henne och beat her brains out with the bloody stump… Det var ett tag sedan med andra ord som motorvägarna korkades igen för att ALLA skulle hem i tid att se “Pride and prejudice”. Jag tror det är “Emma in leggingssyndromet” som spökar.

  2. Adaptioner

    av

    Såg att det inte är Andrew Davies som bearbetat ”Cranford” av Elizabeth Gaskell för tv, men någon har gjort ett väldig bra jobb. Har inte läst boken och vet inte om den i likhet med serien inleds med en dramatisk skildring av en operation där inte bara liv och död utan nya revolutionerande operationstekniker och en ung läkares rykte står på spel. Det är också en bra inledningsscen eftersom boken/serien handlar om en hel by (Cranford) och manusförfattaren undviker att välja ut en enda karaktär vi hade annars hade kunnat identifiera oss med, och att göra denna till huvudperson. Istället fungerar operationen som en samlande händelse i byn, men också som en kalatysator för bybornas olika särdrag och personlighetstyper. Genom en dramatisk händelse lyckas man alltså presentera och etablera ett helt persongalleri, väldigt ”organiskt”, och en del av relationerna och de sociala förhållandena i Cranford. Vi får en sorts minibild av samhället, utan att handlingen stannar upp för mycket just här i det viktiga inledningsskedet. Istället är det helt enkelt väldigt spännande.