Jenny Bäfving

Jenny Bäfving, skrivlärare, lektör och författarcoach

  1. Dammig genre får nytt liv

    av

    Det ges plötsligt ut fler spökhistorier i romanform och som film än någonsin, och förlagen får in fler manus i genren. I vår kommer till exempel Eloise av Judy Finnegan (för övrigt känd programledare för ett barnprogram), som utspelar sig i Cornwall, You came back av Christopher Coake och Tistelblomman, Amanda Hellbergs senaste där ett hemsökt hus spelar en av huvudrollerna. På radio har man kunnat följa den utmärkta uppläsningen av Skruvens vridning eller När skruven dras åt (The turning of the screw) av Henry James som radioföljetongMycket av den här trenden får man skylla på gamla filmbolaget House of Hammer studios som låg bakom en rad numera kultförklarade skräckfilmer från 60- och 70talet och som nu återuppstått och svarar för en explosion av nya filmer, och – eftersom det även är ett bokförlag denna vändan – även en serie nya romantitlar i skräckgenren. (Bilden, The haunted house, av John Atkinson Grimshaw.)

  2. Läs inte den här boken

    av

    Amerikanska skräck/fantasyförfattaren Dan Simmons är inte så uppmärksammad i Sverige, inte översatt till exempel, men lyckas fömedla något väldigt obehagligt i allt han skriver, som nu senast i spökhistorien ”A winter haunting” och det är inget jag rekommenderar för känsliga, lättsuggererade personer som till exempel jag själv. Men boken är en studie i hur man maximerar förutsättningarna för en riktigt ruggig historia: Huvudpersonen lider av kronisk sömnbrist. Huvudpersonen sörjer sitt äktenskap och är deprimerad. Huvudpersonen bestämmer sig för att spendera vintern i en barndomsväns övergivna gamla hus i Mellanvästern. Övervåningen på huset är avstängt och har inte använts på decennier. Vintern kommer ovanligt tidigt just det här året. Huvudpersonen skriver och isolerar sig i det övergivna huset. Men på väg hem en sen kväll när snön börjat falla ser han ett svagt ljussken från ett av rummen på den tillbommade övervåningen…

  3. Fortsatt höstläsning

    av

    spkbild

    “It has to do with creating believable people for whom the reader can feel affection, then putting them in danger of the unnameable and unseen.” Ungefär: Det har att göra med att skapa trovärdiga karaktärer som sedan konfronteras med något övernaturligt – en främmande kraft som inte går att förstå. Bra definition av skräck tycker jag, iallafall i skriven form. Tagen ur denna intervju med horrorförfattaren Peter Straub av Laura Miller (igen förekommande på denna blogg) från nättidningen Salon. Peter Straub (som jag inte läst så mycket av alls…) säger också att “Världen till hälften består av natt”. Så sant. Som skräckälskare anklagas man ibland just för att man dras till det morbida, mörka och melankoliska, men med tanke på att nattsidan utgör halva vår tillvaro är det kanske inte så konstigt att man lockas att utforska den ibland… Straub påpekar också att skräck ofta i olika former utforskar förlust och sorg i någon form, något som jag också har tänkt på, det är egentligen inte så ofta det är fråga om hårresande effekter, chock, äckel, våld, blod… och verkligen inte i jämförelse med samtida deckare.