Som författare är man kanske inte alltid medveten om att den historia man skriver på inte är så himla originell som man tror. Ofta bygger man den på några kända urberättelser, en saga eller en myt. Ett känt mönster för en kärleksroman är till exempel myten om Hades, kung av Underjorden, en grubblande dysterkvist som lever ”avskuren från värme och solljus” och den livgivande Persephone, prinsessan som förknippas med vår, växtlighet och grönska. … Här man läsa om hur denna relation rekonstruerats i otaliga romanceböcker men ekar också genom senare böcker som Rebecca av Daphne du Maurier, eller Jane Eyre.
-
-
Vilken saga har du inom dig?
Ur Alice Hoffmans råd om hur sinnena kan hjälpa en i skrivandet känns rådet om att ta reda på vilken saga man bär inom sig ganska fascinerande. De flesta kan nog intuitivt förstå vad hon menar. Om du relaterar till sagan om Ridddar Blåskägg vet du kanske vad du bör försöka förändra i ditt privatliv, eller om du ser dig som Törnrosa (lite för passiv, oföretagsam och i ständig väntan på att Drömprinsen ska storma in genom dörren). Eller känner du igen dig i Askungen, ständigt med känslan av att vara lite utanför och missgynnad, inte minst för att du egentligen är snyggare än alla andra? Eller är det Den fula ankungen som gäller….?
-
Sagostunder
Om man vill fräscha upp bekantskapen med H C Andersens sagovärld kan man lyssna på P4 varje eftermiddag klockan 17.45. Det blir uppläsning av en ny saga varje vardag. Sagorna gör sig kanske ännu bättre när man blivit lite äldre. (Bilden ur Snödrottningen, vet inte vem illustratören är.) Eller läsa mer om projektet här.
”Flera av sagorna har svepts in i en ljudbild med 1800-talsdoft. Hästvagnars skrammel, Beethoven och Schubert understryker en snäll längesen-känsla, som om själva tiden var en saga, den också. Dörrar knirrar, spröd musik klingar och så småningom börjar jag se skuggan av H C själv i trappvrån.” (Margareta Sörenson ur Expressen.)
-
Mary, Mary
När den här skribenten fick sitt första exemplar av Mary Poppins blev hon svårt besviken… Hon var redan påverkad av Disneyfilmversionens övertydliga dramaturgi, illande technicolourpalett och överdrivna känslospråk. Boken Mary Poppins kändes tråkig, färglös och smått obegriplig i jämförelse. Här resonerar Erik Schüldt lite åt samma håll i samband med senaste Hobbitfilmatiseringen om vår sjunkande förmåga att känna förundran. Idag är det många barn som först får sig en dundrande spektakulär 3Dupplevelse till livs, för att sedan bli besvikna när de ska läsa själva förlagan i bokform. Själv är jag lyckligt lottad som fick uppleva magin som uppstod under den första tefläckade läsningen av Min morbror trollkarlen när min fantasi började skapa egna bilder, och besparades det over the top, ekande tomma mastodontfantasyspektaklet som var filmversionerna. (Och som stod sig slätt i jämförelse med de tunna böckerna i vilket fall som helst.) Gå på 3Dbio är stort, gå till biblioteket är större. (Bilden ur filmen Saving Mr Banks med Tom Hanks som Walt Disney och Emma Thompson som en mycket ogillande och tro fan det P. L Travers, författare till Mary Poppinsböckerna.)
-
Sagodax
Ett arkiv i Tyskland har visat sig innehålla över femhundra sagor ihopsamlade av en historiker Frank Xaver Von Schönwerth som var samtida med Bröderna Grimm (d v s född 1810). Dessa håller just nu på att översättas till engelska, redan kan man få små inblickar i att det till exempel kan handla om en vacker jungfru som för att rädda sig själv undan en elak gammal häxa förvandlar sig själv till en damm, för att sedan bli uppdrucken av häxan. Undrar vilka tolkningar den sagan kommer att bli föremål för? Sagor är hursomhelst alltid lika spännande. Läskigast är väl helt klart Hans och Greta, men också Flickan som trampade på brödet av H C Andersen.
-
Mörkerseende
Så fort man går utanför dörren möter man en saga i någon form, som i reklam, film, eller i hur människor berättar om sig själva och sina egna liv (ganska intressant). Det säger en sagoexpert som talar ut om hur sagor banaliserats genom alla Disneyversioner när de i själva verket ofta är grymma, mörka, erotiska och inte alls menade för barn. (Jag kan hålla med honom men när det gällde skräckinjagande elaka drottningar, häxor och styvmödrar sparade Disney aldrig på krutet heller.) Han berättar dessutom om japanska, koreanska och ryska versioner av sagor på film, som Catherine Breillards Blue beard (Riddar Blåskägg) som aldrig har visats här men verkar spännande eller The fall av Tarsem Singh. Om man vill läsa mer om hur sagor omvandlats till film genom åren kan man läsa denna bok, The enchanted screen; An unknown history of fairytales on film. (Illustrationen till sagan om riddar Blåskägg ovan är av Arthur Rackham.)
