Romanceförfattarinnan Simona Ahrnstedts favorit Eloisa James tipsar om fem romancenovels med ”a hardheaded woman” – en obstinat, enveten kvinna – och en lika obstinat man i centrum och gnistorna och granaterna som blir följden när de till slut tillåter sig bli kära i varandra. Böckerna inkluderar A light at winter´s end (underbar titel) om countrysångerskan Holly som rycker ut för att ta hand om sin övergivna brorsson och får en oväntad medhjälpare i sin granne, lika övergivne cowboyen Wyatt Clark – båda är envetna, obstinata och ingen av dem vill förstås bli kära för fem öre, men… Som Eloisa så vältaligt uttrycker det ”they try so passionately to avoid it — and that burst of emotion makes for great romance”.
-
-
Ikoniskt
Jag har tagit upp det här förut men jag är otroligt förtjust i illustrationskonsten som följer med äldre romanceromaner och veckotidningsfiktionen. Svenska veckotidningar behåller traditionen att illustrera fictionmaterialet med originalillustrationer. Det vore kul även om modeteckningarna kom tillbaka i reklamen, istället för som nu att det bara är foton. Jag tänkte lägga ut länken till gamla och nya Mills & Booneomslag igen därför. Ofta handlar dessutom skrivandet av veckotidningsnoveller som att följa givna förutsättningar, ibland även en bild. Och vem får inte en idé eller två av det giftgula omslaget till “The stepsister”? Eller känner det höstliga vemodet i ”Sweet are the ways”? Titlarna eller för den delen författarnamnen går ju inte riktigt av för hackor heller – Violet Winspear är lite av en favorit.
-
Från tantsnusk till romance
Jag har alltid tyckt att begreppet ”tantsnusk” säger mer om vår svenska nedlåtande och ytterst puritanska syn på underhållning och litteratur än på själva böckerna (begreppet myntades tydligen av Jan Myrdal som råkat läsa en Jackie Collins.) Nu tror jag att termen ”romance” kommer att etableras även här i takt med att det börjar skrivas fler svenska romanceböcker. Här skriver en svensk journalist om hur hon bestämde sig för att själv skriva en kärleksroman (”romance novel) på engelska och hur hon blev medlem i Romance Writers of America för att kunna förverkliga sin dröm och därmed fick kontakt med ett enormt nätverk och en massa hantverkskunnande. Det som gäller är ”Självständiga starka hjältinnor och hjältar med känsloliv”, vilket låter betydligt mindre konservativt än vad genrens grymt dåliga rykte talar om.
